Radon i husbolag

Det förekommer lika mycket radon i höghusvåningar som ligger mot marken som i egnahemshus och radhusbostäder i samma område. Man upptäcker hela tiden höga radonhalter i inomhusluften, till och med i nya bostadshus. I husbolag lönar det sig att göra gemensamma radonmätningar, så att eventuella saneringar kan planeras centraliserat och genomföras effektivt.

Den radioaktiva radongasen kommer från uran i jordmånen. Uranet producerar i jordmånen radon som kan tränga in i bostäder via springor i byggnadens bottenbjälklag. Beroende på antalet springor och trycket i byggnaden, kan radonhalten variera mycket i olika bostäder. Ju högra undertryck bostaden har, desto mer kan radonhaltig luft tränga in i bostaden från marken.

I höghus kan radon även sprida sig via mellanbjälklag, trappuppgångar och avloppsstammen till bostäder på övre våningar.

Exponering för radon i inomhusluften ökar lungcancerrisken särskilt för invånare som röker. Årligen har cirka 300 nya lungcancerfall i Finland en koppling till radonexponering i hemmen.

Radon tränger sig in i byggnaders inomhusluft via springor i bottenbjälklaget och sprider sig inuti byggnaden med luftströmningar.

Referensvärde för radonhalt

Från och med 1992 ska nya bostäder ha planerats och byggts så att radonhalten inte överskrider värdet 200 Bq/m³. För äldre bostäder gäller referensvärdet 300 Bq/m³.

Kommunens hälsovårdsmyndighet övervakar hälsoförhållanden i bostäderna, dvs. även radonhalten. Enligt hälsoskyddslagen kan en invånare i ett hus be att kommunens hälsovårdsmyndighet utför en inspektion i bostaden. Hälsovårdsmyndigheten kan föreskriva radonmätningar om det finns en skälig grund att misstänka att det förekommer radon i bostaden. I praktiken kan det förekomma radon i alla bostäder som ligger mot marken och detta kan endast verifieras genom mätningar.

Husbolagets förråds-, hobby- och bastuutrymmen är inte bostäder, så på dem tillämpas inte referensvärdet för bostäder. Husbolaget måste själv avgöra hurdana halter de anser vara godtagbara i sådana utrymmen.

Att mäta radonhalten

Det är enkelt och förmånligt att mäta radon, en radonmätningsburk inklusive analyser kostar 40–60 euro. Man får ofta rabatt om man beställer flera burkar.

Mätning utförs med en radonmätningsburk som placeras i bostaden under minst två, men gärna tre månader. Efter mätningen returneras burken i ett kuvert till det laboratorium som burkarna beställts från. Efter analys meddelar laboratoriet resultaten till den som beställt mätningen.

I höghus förekommer det mest radon på våningar som ligger mot marken och på de lägsta bostadsvåningarna. Därför utförs radonmätningar i höghus i alla bostäder med vägg- och golvkonstruktioner som ligger mot marken. Det rekommenderas även att man mäter luften i bostäderna på den första bostadsvåningen även om huset inte skulle ha konstruktioner som ligger mot marken. Det vore även bra att mäta luften i husbolagets gemensamma hobby- och bastuutrymmen i källarvåningen. I radhus och fristående hus mäter man alltid luften i alla bostäder och åtminstone den lägsta våningen.

Om bostaden är mindre än 100 m², räcker det med en mätningsburk. För större bostäder rekommenderas två burkar. Burkarna placeras i vardagsrummet eller sovrummet. Om bostaden har två våningar, mäts luften i båda våningarna.

Radonsanering

Radonsaneringar genomförs i höghus och radhus på samma sätt som i egnahemshus. De effektivaste radonsaneringsmetoderna är radonsug och radonbrunnar. Radonsug används för att skapa undertryck i marken under byggnaden i förhållande till inomhusluften. På detta sätt kan radon inte tränga sig in i via springor i byggnadens bottenbjälklag. Radonbrunn lämpar sig särskilt bra för hus som byggts på grus- och sandåsar.

Även ventilation av kryputrymme, tätning av bottenbjälklag, effektivare ventilation och minskat undertryck kan användas för att minska radonhalten i inomhusluften.

Radonbrunnar i ett höghusområde i Lahtis.