Kött, vilt och fisk

Det förekommer lite radioaktivitet i producerat kött, men i vilt och fisk kan det förekomma förhöjda halter av cesium-137.

I all föda vi äter finns det små mängder konstgjord radioaktivitet som kommer från olyckan i Tjernobyl år 1986. Halterna av konstgjorda radioaktiva ämnen är mycket små i lantbrukets köttprodukter. Med noggranna laboratorieanalyser kan man iaktta långvariga radioaktiva ämnen så som radioaktivt cesium. Konstgjort radioaktivt cesium förekommer ställvis i rätt höga halter i fisk och villebråd. 

Cesiumhalten i villebrådet och renköttet beror på djurets föda. Om älgen ätit svamp kan detta öka cesium-137-halten i älgköttet. Cesiumhalten i älgkalvsköttet är 1,2-1,5 gånger så stor som i fullvuxna älgar. I kött av skogshare kan halten vara dubbelt eller tre gånger så stor jämfört med älgkött från samma område. I vattenfåglar, fältharar och fälthöns finns det märkbart mindre cesium än i älgkött.

Kommissionens maximivärden för cesium i naturprodukter är 600 Bq/kg. Detta gränsvärde kan överskridas i rovfiskarna i en del av Finlands sjöar som fick rikligt med Tjernobyl-nedfall. Det finns dock stora lokala variationer i halterna.

I livsmedlen finns det utöver konstgjord radioaktivitet även naturens egna radioaktiva ämnen såsom uran, radium, polonium, bly och kalium. Halten av naturnuklider är små i kött och fisk. De största uppmätta halterna av polonium-210 i ren är 16 b per kilo och 10 becquerel per kilo i fisk. Halterna av torium-, radium-, uran- och blyisotoper är mycket låga, under en becquerel per kilo.

Renköttets cesium härstammar från kärnvapenprov i atmosfären

Man började undersöka renköttets radioaktivitet efter olyckan i Tjernobyl år 1986. Undersökningarna har fortsatts fram till dagsläget. Cesium-137 (Cs-137) på Finlands renskötselområde härstammar huvudsakligen från kärnvapenprov som gjordes i atmosfären under 1950- och 1960-talen. Dessutom medförde olyckan i Tjernobyl en viss mängd radioaktiva ämnen i renskötselområdet. 

Det finns stora skillnader mellan renbeteslagen.  Dessutom har man konstaterat större mängder radioaktivt cesium i kalvar än i fullvuxna renar. Flera faktorer inverkar på mängden konstgjorda radioaktiva ämnen i renköttet, de viktigaste är nedfallet på området och renens kost. Lav, tagellav och svamp innehåller fler radioaktiva ämnen än höet som renarna matas med då det är ont om övrig näring. 

Även årstiden har betydelse Renköttets radioaktivitet är som störst på vårvintern och som lägst på sensommaren.

Cesiumhalterna i fisk varierar märkbart

Cesiumhalterna i insjöfisk varierar runt om i Finland och även i sjöarna. De största halterna har uppmätts i områden som fick rikligt med Tjernobylnedfall och framför allt i sjöar med knapp näring och i sjöar där vattnet byts ut långsamt. 

I östra och norra Finland är cesiumhalterna i fisk i huvudsak under 100 becquerel per kilo. I övriga delar av landet är medelhalterna i fisk 100-1000 becquerel per kilo. De största uppmätta halterna på 2010-talet har varit flera tusentals becquerel per kilo. 

Rovfiskarna är de arter som innehåller mest cesium och till dem hör till exempel gädda, stora abborrar, lake och gös. I haven är cesiumhalterna lägre än i sjöarna eftersom den stora vattenmängden späder ut halterna och salthalten minskar på fiskarnas upptagning av cesium.  Cesium-137-halten i fisken i Östersjön är nuförtiden lägre än 40 becquerel per kilo.

Genom att följa de rekommenderade mängderna för fisk kan du minska på cesium-137-exponeringen

Evira har gett rekommendationer för intag där fiskens kvicksilver- och dioxinhalter samt även dosen radioaktivt cesium i fisken beaktas. På grund av dess hälsosamma inverkan rekommenderas att man äter fisk minst ett par gånger i veckan och att man varierar fiskarterna.  Det rekommenderas dock att barn och unga äter gädda och Östersjölax, öring och stora strömmingar endast 1-2 gånger i månaden. Personer som äter insjöfiskar dagligen rekommenderas även att minska på mängden rovfiskar i födan.  

Stråldosen från naturprodukter utgör mindre än en procent av den totala dosen

Andelen cesium i födan är mindre än en procent av den totala årliga dosen (5,9 millisievert) Största delen av dosen som orsakas av cesiumet i maten kommer från livsmedel som fås från naturen (fisk, vilt, skogsbär, svamp). Den genomsnittliga dosen som fås genom att äta fisk är under 0,01 millisievert om året. Den genomsnittliga dosen som fås genom cesium-137 i viltkött är under 0,003 millisievert om året per person. En person som äter många naturprodukter kan från livsmedlen få en stråldos som är tiofaldig jämfört med den genomsnittliga konsumenten. Stråldoserna som fås från fiskar varierar stort beroende på vilken sjö fiskarna kommer ifrån och hur mycket man äter. Genom att efterfölja Eviras rekommenderade intag för fisk samt undantagen från rekommendationerna kan man minska på stråldosen som fås från cesium-137.

Halterna av cesium-137 (Bq/kg färskvikt) i kött, vilt, ren och fisk åren 2003-2014.

Halterna av naturliga nuklider (Bq/kg färskvikt) i ren och fisk.

Genomsnittliga halter av cesium-137 (Bq/kg färskvikt) i abborrar i olika sjöar åren 2008-2012.