Kärnavfall Kärnavfall

Kärnavfall

Kärnavfall

Vad är kärnavfall?

Vad är kärnavfall?

Med radioaktivt avfall avses material, föremål eller konstruktioner som innehåller radioaktiva ämnen för vilka man inte har någon användning och som på grund av radioaktiviteten ska oskadliggöras.

Typiskt för radioaktivt avfall är att det inte kan förstöras utan att det på ett tillförlitligt sätt måste isoleras från levnadsmiljön. Avfallets radioaktivitet minskar dock av sig självt via radioaktivt sönderfall och de krav som ställs på isolering av avfallet beror förutom av aktivitetsgraden också på halveringstiden för de förekommande radionukliderna.

Vid användningen av kärnenergi och tillverkningen av kärnvapen uppstår stora mängder radioaktivt avfall, som på grund av sitt ursprung kallas för kärnavfall. I Finland uppstår kärnavfall huvudsakligen i Lovisa och Olkiluoto kärnkraftverk. Dessutom uppstår små mängder i Otnäs forskningsreaktor. Forskningsreaktorn i Otnäs befinner sig nu i nedläggningsskedet och då uppstår nedläggningsavfall. På kärnavfall tillämpas lagstiftningen om kärnenergi.

Övrigt radioaktivt avfall uppstår vid gruvverksamhet, inom industrin, hälsovården och i forskningsinstitut där man använder strålkällor. Mängden av och aktiviteten hos sådant avfall är ringa jämfört med kärnavfall, med undantag för gruvavfall, vars mängd kan vara stor. På detta avfall tillämpas strålskyddslagstiftningen.

Principiella alternativ för hanteringen

De principiella alternativen för hantering av kärnavfall sammanfattas ofta med följande uttryck:

  • delay and decay, dvs. fördröja och minska
  • dilute and disperse, dvs. späda och sprida
  • concentrate and confine, dvs. koncentrera och lagra.

Fördröja och minska-principen, det vill säga lagring av avfallet tills dess aktivitet blivit lägre än frigränserna, är en användbar lösning närmast när de radionuklider som avfallet innehåller har en halveringstid på högst ungefär hundra dagar. Största delen av det radioaktiva avfallet från sjukhus kan oskadliggöras på detta sätt. Eftersom kärnavfall innehåller många radionuklider av väldigt olika ålder är fördröjningsmetoden inte någon särskilt effektiv metod för att minska mängden avfall. Genom fördröjning kan man dock ofta underlätta den fortsatta hanteringen av avfallet genom att strålningsnivåerna och mängden radioaktiva ämnen som snabbt frigörs minskar.

Många anläggningar som omfattas av strålningsövervakningen släpper ut radioaktiva ämnen i luften och vattendragen på ett kontrollerat sätt. Man följer då principen om att späda och sprida. Genom en inledande utspädning säkerställer man att även de högsta halterna i levnadsmiljön förblir låga, och när de radioaktiva ämnena sprids i atmosfären eller vattendragen späds halterna ut ytterligare. Principen om att späda och sprida tillämpas ofta i hanteringen av radioaktiva ämnen i gas- och vätskeform: en del av avfallet som har låg aktivitet men stor volym släpps ut i miljön, medan det mesta av aktiviteten koncentreras till fast radioaktivt avfall.

Den tredje principen, koncentrera och lagra, innebär att det radioaktiva avfallet bearbetas till en kompakt och permanent form, varefter avfallsbehållarna isoleras från levnadsmiljön genom slutförvaring. Utvecklingen har gått mot en kontinuerligt minskning av utsläppen av radioaktiva ämnen och noggrannare tillvaratagande av avfallet.

Kontakt

Inga sökresultat