Kärnavfall Kärnavfall

Kärnavfall

Kärnavfall

Säkerheten för slutförvaring av kärnavfall i Finland

Säkerheten för slutförvaring av kärnavfall i Finland

I enlighet med de allmänna principerna för kärnavfallshantering får slutförvaringen inte nu eller i framtiden orsaka strålning som medför hälsorisker och inte heller annan skada på miljö och egendom. Det är innehavaren av säkerhetstillståndet som ska bevisa att slutförvaringen är säker.

Enligt säkerhetskraven får hanteringen av kärnavfall i normala fall praktiskt taget inte medföra några utsläpp alls. Utgångspunkten för de krav som rör långsiktig säkerhet är att dosen för en person som har fått den högsta stråldosen inte överstiger 0,1 millisievert per år (mSv/a). Detta är cirka tre procent av den naturliga strålning som finländarna i genomsnitt utsätts för.

Slutförvaringens säkerhet bygger på ett flertal barriärer som hindrar avfallet från att läcka ut

Säkerheten under slutförvaringsanläggningens användningstid baserar sig på omsorgsfull planering av slutförvaringsanläggningens utrymmen, planering av verksamheten, strålskärmning, strålningsmätningar och praktiska strålskyddsarrangemang.

Den långsiktiga säkerheten för slutförvaring av kärnavfall bygger på långsiktig isolering och skyddskonstruktioner. I enlighet med principen om multibarriärer fördröjer och bromsar de barriärer som kompletterar varandra frigörande och läckage av radioaktiva ämnen. Funktionen hos barriärerna ska planeras så att en enskild bristfällig barriär eller en förutsägbar geologisk förändring inte utgör en risk för den långsiktiga säkerheten.

Slutförvaringsanläggningens långsiktiga säkerhet och tillförlitligheten hos de bedömningar som gjorts av säkerheten säkerställs genom analyser av teknikvetenskapligt material, observationer, prover, tester och andra bevis. I bedömningen av säkerheten beaktas förutom slutförvaringsanläggningens sannolika utvecklingsgång även osannolika händelser. Man analyserar de möjliga strålningseffekterna av både sannolika och osannolika händelsekedjor för en mycket lång tid. Utöver de strålningseffekter som slutförvaringen kan medföra för människor analyseras även effekterna på djur och växter.

Berggrund

Den berggrund som omger kärnavfallets slutförvaringsanläggning har som uppgift att isolera avfallet från levnadsmiljön och samtidigt erbjuda slutförvaringen skydd mot naturfenomen och människans verksamhet. På slutförvaringsplatsen måste finnas tillräckligt stora, stabila och täta bergsblock med lämpliga förhållanden för slutförvaring av kärnavfall. Med lämpliga förhållanden avses bland annat att det inte uppstår klippförskjutningar i slutförvaringsutrymmena till följd av att spänningstillstånd i berggrunden urladdas, att grundvattenflödet är litet och att de kemiska egenskaperna för grundvattnet, bland annat halterna av ämnen som orsakar sälta och korrosion är lämpliga för funktionen hos de tekniska barriärerna. Man strävar efter att bygga utrymmena i berggrunden på ett sådant sätt att de störningar de orsakar i den omgivande berggrunden och grundvattenförhållandena blir tillräckligt små.

Berggrundens uppgift är att bromsa läckaget av radioaktiva ämnen till biosfären på markytan och därigenom till människor, växter eller djur. Spridningen av radioaktiva ämnen bromsas av ett litet grundvattenflöde och av att de radioaktiva ämnena fångas upp av ojämna ytor i berget.

Tekniska barriärer

Tekniska barriärer är exempelvis den avfallsmatris som de radioaktiva ämnena är bundna till, avfallskärl, det buffertmaterial som skyddar avfallskärlen samt de material som används för att fylla ut och försluta slutförvaringsutrymmena. Syftet med de tekniska barriärerna är att isolera de radioaktiva ämnena från den omgivande berggrunden och att begränsa läckage i grundvattnet.

Hållbarhetskraven för de tekniska hindren mot frigörande varierar enligt aktiviteten hos det avfall som ska slutförvaras. För lågaktivt avfall räcker det skydd som den omgivande berggrunden erbjuder och att man försluter slutförvaringsplatsen med betong. Medelaktivt avfall isoleras från den omgivande berggrunden med betongkonstruktioner som har en längre hållbarhet. Man har planerat att använt bränsle som förblir farligt under en mycket lång tid ska placeras i kapslar av gjutjärn och koppar som isoleras från den omgivande berggrunden med bentonitlera som begränsar grundvattenflödet.

De säkerhetsbestämmelser som Strålsäkerhetscentralen har fastställt kräver att de tekniska barriärerna mot läckage vid slutförvaring av använt kärnbränsle ska hindra läckagen av radioaktiva ämnen i berggrunden under minst 10 000 år, varvid radioaktiviteten hos det använda bränslet har minskat betydligt. Motsvarande krav för kortvarigt låg- och medelaktivt avfall är 500 år.

STUK har utarbetat föreskrifter för säkerheten i slutförvaring (STUK Y/4/2018). Mer detaljerade föreskrifter för hanteringen av kärnavfall finns i STUK:s YVL-direktiv.