Elöverföring och kraftledningar Elöverföring och kraftledningar

Elöverföring och kraftledningar

Elöverföring och kraftledningar

Kraftledningar orsakar elektriska och magnetiska fält

Kraftledningar orsakar elektriska och magnetiska fält

En kraftledning skapar ett elektriskt fält omkring sig. Storleken på fältet beror på spänningen. Elektriska fält avtar snabbt i sidled. Dessutom dämpas de effektivt av växtlighet och olika byggnadsmaterial. Elektriska fält tränger sig således inte in i byggnader. Elströmmen i kraftledningen skapar ett magnetiskt fält omkring sig. Storleken på fältet beror på ledningens belastning, dvs. hur mycket ström som går i kraftledningen just då. Magnetiska fält däremot dämpas just inte av växtlighet och byggnadsmaterial. Dessa tränger sig således även in i byggnader.

Som enhet för elektriska fälts styrka används volt per meter (V/m) och i fråga om kraftledningar ofta kilovolt per meter (kV/m). På markytan i närheten av kraftledningen beror det elektriska fältets styrka inte bara på spänningen utan även på fasledarnas inbördes placering och höjd från marken. Ju närmare marken ledarna är desto större är det elektriska fältets styrka vid samma spänning. Under en 400 kV ledning är det elektriska fältets styrka högst omkring 10 kV/m och avtar snabbt i sidled varvid det är alltid under 5 kV/m i kantzonen. Det elektriska fältets styrka är högst cirka 3 kV/m under en 110 kV kraftledning. Spänningen i ledningarna och således det elektriska fält som de orsakar förblir nästan stabil oavsett belastning.

Enheten för det magnetiska fältets styrka är ampere per meter (A/m), men i allmänhet används storheten magnetisk flödestäthet, vars enhet är tesla (T). I praktiken talar man om miljondels tesla, dvs. mikrotesla (µT). Den magnetiska flödestätheten är beroende av strömmen och fasledarnas inbördes placering samt höjd från marken. De största magnetiska flödestätheterna är under 400 kV kraftledningar 10–20 µT och under 110 kV kraftledningar 5–8 µT. Den magnetiska flödestätheten minskar snabbt i sidled och är mindre än 1 µT på över 60 m avstånd från en 400 kV kraftledning. Den magnetiska flödestätheten är i närheten av kraftledningar i allmänhet mycket mindre än de ovan anförda som beräknats med maximiström, eftersom strömmen i ledningarna varierar mycket. Sålunda kan den magnetiska flödestätheten vara mindre än 1 µT redan på 30 m avstånd från en 400 kV kraftledning.

De elektriska och magnetiska fälten kring kraftledningar kallas lågfrekventa, eftersom de har samma frekvens som den växelström som går i ledningarna (50 Hz). Med lågfrekventa fält avses i allmänhet fält med en frekvens under 100 kHz, och av dessa kallas fält med en frekvens under 300 Hz mycket lågfrekventa.

I syfte att förebygga de skadliga effekterna fastställs gränsvärden och åtgärdsnivåer för befolkningens exponering för lågfrekventa el- och magnetfält i Social- och hälsovårdsministeriets förordning (1045/2018). Gränsvärdena uppges som storheter i kroppen som inte kan mätas. Däremot uppges åtgärdsnivåerna som mätbara storheter i ett externt fält: som det elektriska fältets styrka och magnetisk flödestäthet. Åtgärdsnivåerna på elapparaters och -ledningars frekvens 50 Hz är 5 kV/m för det elektriska fältet och 200 µT för magnetfältet. Förordningen tillämpas dock inte på kraftledningarnas elektriska fält eftersom kraven enligt elsäkerhetslagen (1135/2016) begränsar deras elektriska fält till en säker nivå.

Allmänt taget understiger de elektriska och magnetiska fälten i finländska hem och på de flesta arbetsplatserna klart åtgärdsnivåer för befolkningens exponering. Elektriska och magnetiska fält i hemmen och på arbetsplatserna orsakas inte enbart av kraftledningar, utan även av övriga elektriska apparater och ledningar. Enligt mätningar är medelvärdet för magnetfält som förekommer i bostäder lite under 0,1 µT och på arbetsplatser lite över 0,1 µT, vilket är en tvåtusendel av åtgärdsnivån för befolkningens exponering.

Har du frågor?

Ta kontakt: