Berättigandebedömning av medicinsk exponering

Berättigandebedömning av medicinsk exponering

I STUK:s föreskrift om berättigandebedömning och om optimering av strålskyddet vid medicinsk exponering specificeras hur patientens eventuella graviditet påverkar berättigandebedömningen.

Strålsäkerhetscentralens föreskrift om berättigandebedömning och om optimering av strålskyddet vid medicinsk exponering trädde i kraft den 5 april. I föreskriften utfärdas krav på berättigandebedömnings- och optimeringspraxis som kompletterar kraven i strålsäkerhetslagen (859/2018).

Föreskriften betonar den remitterande läkarens eller tandläkarens ansvar för berättigandebedömning vid situationer där det inte finns rekommendationer för remittering. Då ska den remitterande läkaren göra en berättigandebedömning som grundar sig på en litteratursökning och kritisk bedömning av forskningsresultat. Berättigandebedömningen och dess grunder ska anges i remissen.

Graviditetens påverkan på berättigandebedömningen

Den remitterande läkaren ska ta reda på om det är möjligt att patienten är gravid och beakta detta vid berättigandebedömningen. Undersökningar av och ingrepp i tänderna, huvudet, halsen och nacken samt extremiteterna utgör ett undantag om de kan utföras så att strålfältet inte ligger nära fostret. Å andra sidan ska ett graviditetstest göras om det är fråga om en röntgenundersökning av eller ett ingrepp i buken eller bäckenet som utförs med hjälp av datortomografi eller en annan metod som medför hög medicinsk exponering. Dessutom ska läkaren eller tandläkaren ta reda på om patienten är gravid om patienten ska genomgå strålbehandling eller en nukleärmedicinsk undersökning som medför hög medicinsk exponering av fostret.

”Det finns anledning att noggrannare än tidigare ta reda på om patienten är gravid så att strålningsexponeringen för det eventuella fostret kan förhindras eller åtminstone minskas”, konstaterar forskningsprofessor Eeva Salminen vid STUK.

Referensnivåerna för strålningsexponering

I bilagorna till föreskriften anges referensnivåerna för patientens strålningsexponering, som används som stöd för optimering av strålningsexponeringen. Referensnivåerna motsvarar i praktiken de nivåer som tidigare angetts i Strålsäkerhetscentralens beslut. Storheterna för referensnivåerna har uppdaterats så att de överensstämmer med de luftkermabaserade storheterna i Strålsäkerhetscentralens föreskrift om strålningsmätningar S/6/2018 samt namnen på dessa. Även de namn som syftar på dosen kan fortfarande användas.

Syftet med föreskrifterna är att utfärda krav som preciserar författningar på högre nivå: strålsäkerhetslagen (859/2018), statsrådets förordning (1034/2018) och Social- och hälsovårdsministeriets förordning (1044/2018). I föreskrifterna upprepas inte de krav som anges i författningarna på högre nivå, vilket har förorsakat förvirring bland till exempel de verksamhetsutövare som kommenterat föreskriftsutkasten. Verksamhetsutövarna har tidigare vant sig vid Strålsäkerhetscentralens ST-direktiv, där kraven inom de olika områdena har sammanställts. Strålsäkerhetscentralen publicerar en databasbaserad direktivtjänst, där kraven inom området finns samlade och presenteras i form av anvisningar.