De viktigaste livsmedelsgrupperna med tanke på strålningen är naturprodukter och dricksvattnet. STUK övervakar radioaktiviteten i livsmedel genom att en gång om året köpa olika naturprodukter, såsom bär, svamp, vilt och fisk, i livsmedelsaffärer i Helsingfors, Tammerfors och Rovaniemi.

 

Halterna av cesium-137 i naturprodukter som en gång om året på hösten köpts i affärer och torg i Helsingfors, Tammerfors och Rovaniemi varierar mellan olika produkter. Mängden cesium i skogsbär är liten jämfört med svampar samt vilt- och renkött och därför mäts bär numera endast vart femte år (senast 2018).

Aktivitetshalterna av cesium i svampprover kan i vissa fall överskrida EU-kommissionens rekommenderade gränsvärde på 600 Bq/kg, men inte ens en stor konsumtion av skogssvamp ökar märkbart den årliga stråldosen. Kalkylmässigt är cesiumdosen för den som konsumerar 6 kg skogssvamp per år under 40 mikrosievert. Detta är mindre än en procent av finländarnas genomsnittliga årliga stråldos.

Cesiumhalten i vilt- och renkött beror på djurets föda, men i allmänhet hamnar halten på under 600 Bq/kg.

Cesiumhalterna i insjöfisk varierar runt om i Finland och även i sjöarna. De största halterna observeras i stora rovfiskar. Aktivitetshalterna av cesium är låga i Östersjöfisk.

Cs-137-halter (Bq/kg) i prover som skaffats i livsmedelsaffärer år 2019.

Livsmedel	137Cs, Bq/kg (antal prover inom parentes)
	Helsingfors		Tammerfors		Rovaniemi
Älgkött	16–18	(2)	18–22	(2)	24	(1)
Hjortkött	110	(1)	85–170	(3)	–
Renkött	–		–		33–97	(10)
Svampar	7–150	(9)	5–770	(7)	2–110	(2)
Insjö- och älvfisk	14	(1)	1–86	(14)	2–70	(5)
Bräckvatten- och havsfisk	1–11	(7)	3–11	(4)	5–11	(2)
Odlad fisk (havs-och insjövattenbassänger)	–		0,3	(1)	0,3	(1)