De viktigaste livsmedelsgrupperna med tanke på strålningen är naturprodukter och dricksvattnet. STUK övervakar radioaktiviteten i livsmedel genom att en gång om året köpa olika naturprodukter, såsom bär, svamp, vilt och fisk, i livsmedelsaffärer i Helsingfors, Tammerfors och Rovaniemi.

 

Halterna av cesium-137 i naturprodukter som en gång om året på hösten köpts i affärer och torg i Helsingfors, Tammerfors och Rovaniemi varierar mellan olika produkter. Mängden cesium i skogsbär är liten jämfört med svampar samt vilt- och renkött och därför mäts bär numera endast vart femte år (senast 2018).

Aktivitetshalterna av cesium i svampprover kan i vissa fall överskrida EU-kommissionens rekommenderade gränsvärde på 600 Bq/kg, men inte ens en stor konsumtion av skogssvamp ökar märkbart den årliga stråldosen. Kalkylmässigt är cesiumdosen för den som konsumerar 6 kg skogssvamp per år under 40 mikrosievert. Detta är mindre än en procent av finländarnas genomsnittliga årliga stråldos.

Cesiumhalten i vilt- och renkött beror på djurets föda, men i allmänhet hamnar halten på under 600 Bq/kg.

Cesiumhalterna i insjöfisk varierar runt om i Finland och även i sjöarna. De största halterna observeras i stora rovfiskar. Aktivitetshalterna av cesium är låga i Östersjöfisk.

Cs-137-halter (Bq/kg) i prover som skaffats i livsmedelsaffärer år 2020.

Livsmedel	137Cs, Bq/kg (antal prover inom parentes)
	Helsingfors		Tammerfors		Rovaniemi
Älgkött	–		19 – 130	(3)	0,4	(1)
Hjortkött	–		15 – 81	(2)	75 – 230	(2)
Renkött	–		–		15 – 94	(27)
Svampar	5 – 200	(15)	39 – 510	(8)	460	(1)
Insjö- och älvfisk	3 – 22	(7)	2 – 100	(19)	3 – 42	(4)
Bräckvatten- och havsfisk	2 – 170	(11)	2 – 17	(9)	2 – 55	(5)
Odlad fisk (havs-och insjövattenbassänger)	0,2 – 1	(5)	0,2 – 0,7	(2)	1	(1)