Radioaktiviteten i hushållsvatten följs upp för att strålningsexponeringen som orsakas människan av konstgjord radioaktivitet via dricksvatten ska kunna bedömas.

Cs-137 och Sr-90 i dricksvattnet kommer i huvudsak från Tjernobyl-nedfallet och tritium (H-3) från kärnvapenprover som utförts i atmosfären. De konstgjorda radioaktiva ämnen som analyserats i övervakningsprogrammets prover förekommer i allmänhet endast i dricksvatten som framställts ur ytvatten. Den största strålningsexponeringen Finland orsakas av naturliga radioaktiva ämnen som förekommer i hushållsvatten. Maximihalter för dessa ämnen i vatten som distribueras av vattenverk bestäms i social- och hälsovårdsministeriet förordning 1352/2015.

Dricksvattenprover tas en gång om året, på våren eller hösten, i vattenledningsvattnet i Helsingfors, Uleåborg, Rovaniemi, Tammerfors och Åbo.

Sr-90- och Cs-137-halterna var 2020 låga i samtliga prover. Provernas H-3-halter var 1,1 Bq/l eller låg under observationsgränsen (under 1,0 Bq/l) och är alltså mycket lägre än H-3-maximivärdet för hushållsvatten på 100 Bq/l i Europarådets direktiv (98/83/EG) och social- och hälsovårdsministeriet förordning (1352/2015).

Skillnaderna mellan orter i radionuklidhalter beror både på olika Tjernobyl-nedfall inom områdena och mängden yt- och grundvatten som används som råvatten. Råvattnet i Tammerfors innehåller både yt- och grundvatten. I Rovaniemi används enbart grundvatten. I Helsingfors och Uleåborg är dricksvattnet nästan enbart ytvatten. Från hösten 2012 har dricksvattnet i Åbo varit konstgjort grundvatten.

Aktivitetshalterna Cs-137, Sr-90 och H-3 i dricksvatten år 2020 (Bq/l).

Aktivitetshalterna Cs-137, Sr-90 och H-3 i dricksvatten år 2019 (Bq/l).

​​​​​