Radioaktivitet i dricksvatten

Radioaktiviteten i dricksvatten följs upp för att strålningsexponeringen som orsakas människan av konstgjord radioaktivitet via dricksvatten ska kunna bedömas.

Cs-137 och Sr-90 i dricksvattnet kommer i huvudsak från Tjernobyl-nedfallet och tritium (H-3) från kärnvapenprover som utförts i atmosfären. De konstgjorda radioaktiva ämnen som analyserats i övervakningsprogrammets prover förekommer i allmänhet endast i dricksvatten som framställts ur ytvatten. Den största strålningsexponeringen Finland orsakas av naturliga radioaktiva ämnen som förekommer i hushållsvatten. Maximihalter för dessa ämnen i vatten som distribueras av vattenverk bestäms i social- och hälsovårdsministeriet förordning 1352/2015.

Dricksvattenprover tas två gånger om året, på våren och hösten, i vattenledningsvattnet i Helsingfors, Uleåborg, Rovaniemi, Tammerfors och Åbo.

Sr-90- och Cs-137-halterna var 2017 låga i samtliga prover. Provernas H-3-halter låg antingen under observationsgränsen (under 0,9 Bq/l) eller strax över observationsgränsen (1,2 Bq/l), och är alltså mycket lägre än H-3-maximivärdet för hushållsvatten på 100 Bq/l i Europarådets direktiv (98/83/EG) och social- och hälsovårdsministeriet förordning (1352/2015).

Skillnaderna mellan orter i radionuklidhalter beror både på olika Tjernobyl-nedfall inom områdena och mängden yt- och grundvatten som används som råvatten. Råvattnet i Tammerfors innehåller både yt- och grundvatten. I Rovaniemi används enbart grundvatten. I Helsingfors och Uleåborg är dricksvattnet nästan enbart ytvatten. Från hösten 2012 har dricksvattnet i Åbo varit konstgjort grundvatten.

STUK publicerar mätresultaten när de blivit färdiga (på sidor Livsmedel och dricksvatten)

 

Dela denna sida

Kontakt

Kontakt

  • Vaaramaa Kaisa
    Laboratoriechef tel. +358975988521