Om STUK Om STUK

Om STUK

Om STUK

Non-Proliferation Treaty (NPT) och STUK:s roll vid övervakning av ickespridning av kärnvapen

Non-Proliferation Treaty (NPT) och STUK:s roll vid övervakning av ickespridning av kärnvapen

Fördraget om ickespridning av kärnvapen eller icke-spridningsavtalet (Non-Proliferation Treaty, NPT) trädde i kraft 1970. Kärnvapenstaterna som erkänns i fördraget, det vill säga Förenta staterna, Ryssland, Frankrike, Kina och Storbritannien, förband sig att inte överföra kärnvapen eller kärnladdningar till icke-kärnvapenstater och att inte hjälpa dem att skaffa sådana. Icke-kärnvapenstaterna som skrev under fördraget lovade i sin tur att inte motta eller på annat sätt skaffa kärnvapen eller kärnladdningar. Icke-kärnvapenstaterna accepterade också internationell övervakning samt avtalade om det med Internationella atomenergiorganet IAEA. Under 2020 – när fördraget fyller 50 år – har 191 stater anslutit sig till icke-spridningsavtalet.

Icke-spridningsavtalet anses ofta bestå av tre pelare eller mål som stöder varandra. Dessa är förhindrande av spridning av kärnvapen, nedrustning av kärnvapen samt främjande av fredlig och säker användning av kärnenergi.

Tre pelare eller mål: Dessa är förhindrande av spridning av kärnvapen, nedrustning av kärnvapen samt främjande av fredlig och säker användning av kärnenergi.

Omvälvningarna i början av 1990-talet, Iraks kärnvapenprogram samt i Finlands närområden i synnerhet Sovjetunionens sönderfall ökade oron för spridningen av kärnvapen. På grund av dessa händelser bestämdes det att IAEA:s övervakning ska förstärkas. Förstärkningen av övervakningen började med det så kallade 93+2-programmet (året 1993 + 2 år), som senare kallades för Strengthened Safeguards System (SSS). I praktiken skedde förstärkningen av övervakningen med ett tilläggsprotokoll (Additional Protocol) som EU-länderna skrev under på hösten 1998 och som trädde i kraft i alla EU-länder samtidigt, den 30.4.2004. I och med tilläggsprotokollet fick IAEA noggrannare information än tidigare om kärnteknologiska åtgärder i de länder som skrivit under avtalet samt mandat att inspektera dessa. Utöver EU är tilläggsprotokollet i kraft i 136 länder (2019).

Med stöd av NPT-avtalet ingår staten ett kontrollavtal med IAEA enligt vilket IAEA förverkligar kontroll av kärnmaterial. Small Quantities Protocol (SQP) och Comprehensive Safeguards Agreement (CSA) samt tilläggsprotokollet (Additional Protocol, AP) är exempel på sådana avtal. Syftet med IAEA:s övervakning är att säkerställa att kärnmaterial förblir i fredlig användning samt att säkerställa att medlemsstaterna inte har oanmäld verksamhet eller material i anknytning till kärnbränslecykeln. I Finland är STUK den i kontrollavtalet avsedda nationella myndigheten och lämnar in nödvändiga uppgifter hos IAEA och deltar i IAEA:s inspektioner.

Finland var första landet i världen som ingick CSA-avtal med IAEA i februari 1972. När Finland blev medlem i EU 1995 ersattes Finlands och IAEA:s bilaterala CSA-avtal med ett så kallat trilateralt CSA-avtal vars parter var EU:s icke-kärnvapenstater, IAEA och Europeiska atomenergigemenskapen Euratom.

STUK övervakar förhindrandet av spridning av kärnvapen

I Finland har användarna av kärnenergi det primära ansvaret för organisationen av övervakning av förhindrande av spridning av kärnvapen. STUK driver det nationella övervakningssystemet för kärnmaterial vars syfte är att säkerställa detta samt att övervaka de internationella kärnenergiavtal som Finland sluter.

STUK deltar också i utvecklingsarbetet av ett nationellt och internationellt övervakningssystem för kärnmaterial i många internationella initiativ och arbetsgrupper (bland annat INMM, IPNVD, GICNT, ESARDA). Dessutom stöder STUK IAEA:s internationella övervakning av kärnmaterial och kärnvapen, är det nationella kunskapscentrumet för provstoppsavtalet (CTBT) samt erbjuder tekniskt stöd till internationella samarbetsorgan såsom Nuclear Suppliers Group (NSG), som utför exportkontroll av kärnmaterialhandeln.

I praktiken är kontroll av kärnmaterial inspektionsarbete som görs vid kärntekniska anläggningar och som kontroll av dokument. Verifiering av kärnmaterial kräver högklassigt tekniskt kunnande.

STUK har utvecklat flera mätmetoder och praxis som sedan tagits i internationell användning samt utbildat ett stort antal IAEA-inspektörer sedan 1980-talet. Av metoderna som utvecklats i Finland kan i synnerhet nämnas Passive Gamma Emission Tomography (PGET)-utrustningen, som används för verifiering av använt kärnbränsle, samt det i praktiken förverkligade Safeguards-by-Design approach för övervakning av nya och ny slags kärntekniska anläggningar. På 2020-talet har vi höga förväntningar på utnyttjandet av blockkedjeteknik i bokföringen över kärnmaterial som också utvecklas vid Strålsäkerhetscentralen.

Meddelande 10.3.2020:

​​​​​​​Posiva har lämnat in en ansökan om bygglov för en inkapslings- och slutförvaringsanläggning för använt bränsle till ANM i slutet av 2012. Strålsäkerhetscentralen har gett sitt utlåtande om ansökan i början av 2015. Regeringen beviljar bygglovet på ANM:s framställan:

Övervakningen är ett samspel mellan myndigheterna och verksamhetsutövarna

Fördraget om icke-spridning av kärnvapen och organisationen av kontroll av kärnmaterial har en väldigt praktisk betydelse för alla stater som använder kärnenergi eftersom tillhörighet i avtalssystemet i praktiken är en förutsättning för att kunna skaffa kärnteknik och kärnbränsle på den internationella marknaden.

Avtalssystemet uppmuntrar också till samarbete på den nationella nivån eftersom staterna har ansvar för att avtalen följs.  Således berör följderna av försummelser i kontrollen av kärnmaterial alla företag och andra organisationer som verkar i staterna i fråga. Därför har till exempel alla användare av kärnenergi och myndigheterna i Finland ett gemensamt intresse att utveckla den nationella kontrollen av kärnmaterial.

Utöver STUK deltar i kontrollen av kärnmaterial i Finland utrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet samt verksamhetsutövarna, det vill säga företagen som är i besittning av kärnmaterial. I följande har kort beskrivits olika organisationers roller i förverkligandet av förhindrandet av spridningen av kärnvapen:

Högsta ledningen och tillsynen på kärnenergiområdet i Finland ankommer enligt kärnenergilagens  54 § på arbets- och näringsministeriet (ANM). ANM är den i Euratomfördraget avsedda behöriga myndigheten i Finland om inte annat föreskrivs i någon annan lag eller förordning.

Utrikesministeriet svarar för de internationella dimensionerna för Finlands icke-spridningspolitik. Den synligaste delen av arbetet är exportkontrollen som ministeriet utför med stöd av lagen om kontroll av export. Övervakningen gäller exporten av så kallade produkter och teknologi med dubbel användning. Med exportkontroll vill man främja ansvarig export av finländsk teknologi och förhindra att finländsk teknologi används till utvecklingen av massförstörelsevapen, oönskad militär användning, användning som strider mot Finlands intressen eller användning som kränker mänskliga rättigheter. STUK är expert i tekniska frågor om exportkontroll.

Övervakningen av säkerheten vid användning av kärnenergi ankommer enligt kärnenergilagens  55 § på Strålsäkerhetscentralen (STUK). STUK har dessutom till uppgift att sörja för övervakningen av skydds- och beredskapsarrangemangen samt utöva sådan tillsyn över användningen av kärnenergi som behövs för att förhindra spridning av kärnvapen och bedriva sådan forskning och utvecklingsverksamhet som behövs med tanke på tillsynen och delta i det internationella samarbetet på området.

För att utföra dessa uppgifter har STUK omfattande inspektions- och tillsynsbefogenheter gällande kärntekniska anläggningar. STUK upprätthåller också i enlighet med kärnenergiförordningens 118 § ett nationellt tillsynssystem för kärnmaterial och övervakar att verksamhetsutövarna har nödvändig sakkunskap och beredskap att ordna tillsynen. Dessutom fungerar STUK som den i kärnenergiförordningen avsedda tillståndsmyndigheten, ger experthjälp till andra myndigheter samt gör på basis av övervakningen framställningar och ger utlåtanden för att vidare utveckla säkerheten. STUK tar också hand om förmedlingen till IAEA av de uppgifter som enligt kontrollavtalen ligger på statens ansvar.

I sista hand är det verksamhetsutövaren i vars besittning kärnmaterialen är som är ansvarig för dem. Verksamhetsutövaren ska ta hand om kärnmaterialen i enlighet förpliktelserna i kärnenergilagen och kommissionens förordning Nr 302/2005. Verksamhetsutövaren har skyldighet att producera för STUK och kommissionen den övervakningsinformation som dessa behöver och ska se till att myndigheterna hela tiden har en verklig möjlighet att utföra övervakning, inspektioner och mätningar vid anläggningarna.