Naturens bakgrundsstrålning
Naturliga radioaktiva ämnen hör till människans miljö. Marken under våra fötter samt betong- och tegelväggarna omkring oss strålar. Vi exponeras överallt för strålning som kommer från rymden, i flygplan mera än på markytan. Denna strålning kallas naturlig bakgrundsstrålning.
Den orsakar en dos på drygt en millisievert, alltså en fjärdedel av vår årliga stråldos. Andelen strålning som härstammar från rymden är cirka 0,33 millisievert (mSV) av dosen, jordmånen och byggmaterialen orsakar cirka 0,5 mSv. Storleken av dosen bakgrundsstrålning kan vi just inte påverka.
Yttre strålning från jordmånen och byggnader
Vi får yttre strålning från radioaktiva ämnen i jordmånen och i byggnadsmaterial som skickar gammastrålning. Sådana ämnen är bland annat uran, torium och kalium. Vi tillbringar största delen av vår tid hemma, på arbetsplatsen och i butiker, dvs. inomhus. Stråldosen man får inomhus är ungefär fem gånger större än den man får ute. De största halterna av radioaktiva ämnen förekommer i byggmaterial som består av sten, såsom i betong och i stenplattor. I höghus får man strålning från väggar, golv och tak, i små trähus endast från golvet. Ute är strålningens ursprung i jordmånen.
Den dos som orsakas av yttre bakgrundsstrålning kommer alltså i huvudsak från jordmånen och från byggnadsmaterial inomhus och är i genomsnitt 0,5 mSv/år per finländare. Variationen mellan olika orter är 0,17–1 mSv/år. Störst är den yttre strålningen i sydöstra Finlands rapakivigranitområde.
Karta över yttre gammastrålning. Doshastigheten i luften på sommaren orsakad av naturlig radioaktivitet i jordmånen. Den kosmiska strålningens andel i talvärdet 32 nGy/v samt neutronstrålningens andel 11 nSv/h är borttagna. Mätarvärdet i terrängen, på området med den högsta halten motsvarar 0,12 µSv/h (inklusive den kosmiska strålningen).
Kosmisk strålning
Den kosmiska strålningen har sitt ursprung i rymden. Den kosmiska strålningen orsakar finländarna en dos på cirka 0,3 mSv per år. Skillnaderna i de olika delarna av Finland är nästan obefintliga. Om det skulle ligga en by på Finlands högsta punkt, på toppen av Haldefjäll, skulle invånarna i denna by få en 1,5 gånger så stor dos av kosmisk strålning jämfört med Helsingforsborna som bor vid havsytan. Mexico City ligger på över två kilometers höjd. Den kosmiska strålningen orsakar stadens invånare en dos på cirka 0,8 mSv i året.
Den kosmiska strålningen orsakar flygpersonalen en årlig dos på högst cirka 5 mSv i året. Det går i praktiken inte att skydda sig mot kosmisk strålning.
Den kosmiska strålningen kommer från yttre rymden och från solen. Partiklarna som kommer från yttre rymden är i huvudsak protoner och alfapartiklar med en mycket stor energi. Energin i partiklarna som kommer från solen är mindre. Vid markytan och i den lägre atmosfären kan dessa partiklar inte direkt iakttas utan vi iakttar endast sekundärstrålningen de orsakar.
Uranhalterna i Finlands markgrund och vattendrag
Finlands berggrund kan indelas i två huvudtyper vad gäller förekomsten av uran: djupbergarter (vanligtvis granit) samt skiffer- och gnejsbergarter. Uranhalten uttrycks ofta som miljondelar av viktandelen (ppm eller part per million). Man uppskattar att det finns i genomsnitt 4 ppm uran i Finlands berggrund. I Kärnenergiförordningen definieras en mineral vars genomsnittliga halt av uran är minst 1000 ppm som uranmalm.
Halterna uran i berggrunden varierar mycket. Kartbilden visar att det i granitbergarter rätt allmänt förekommer genomsnittligt högre halter (4-50 ppm) särskilt i sydöstra Finlands rapakivigranitområde. Vanligtvis är uranhalterna i skiffer- och gnejszonerna inte högre än i graniterna, även om de i praktiken innehåller alla uranförekomster i vårt land. I förekomster som hittills inventerats är den genomsnittliga uranhalten 300-1200 ppm och den totala mängden uran cirka 1000 ton.
I svartskiffret i Talvivaara är uranhalten 15-20 ppm, dvs. inte osedvanligt hög med tanke på haltvariationen i Finlands berggrund. Halten är alldeles för låg med tanke på en egentlig urangruvdrift, men vid sidan av övrig gruv- och anrikningsverksamhet är det lönsamt att ta tillvara uranet.
Finlands graniter
Bild: GTK