Radon i Finland

Radonhalterna i inomhusluften i Finland är högre än i de flesta andra länder. Detta beror på geologiska faktorer och på den byggnadsteknik som används samt på klimatet. Den genomsnittliga radonhalten i finländska bostäder är ca 94 becquerel per kubikmeter (Bq/m³). Det motsvarar en stråldos på ca fyra millisievert per år. Det mest effektiva sättet att minska finländarnas genomsnittliga stråldos är minskning av radonhalten i inomhusluften. 

Bostädernas genomsnittliga radonhalt är i Finland 94, i Sverige 108, i Norge 106, i Danmark 77, i Tyskland 50, i Frankrike 66 och i England 20 Bq/m³. 

Radonhalten i medeltal och procenten av bostäder där halten överskrids samt en uppskattning om antalet hus där radonhalterna överstiger 200, 400 och 800 Bq/m³. (Strålsäkerhetscentralens stickprovsundersökningar åren 2006–2007 och den genomsnittliga effektiva dosen för finländare under 2018).

Uranhalten i graniten i våra berg och i vår jordmån är större än vad den är i genomsnitt i hela världen.  I Finland finns de största uranhalterna nära Lahtis, i Östnyland och i Kymmenedalen medan de minsta uranhalterna finns i norra Karelen, Kajanaland och norra Lappland.

Grus och sandåsar släpper lätt igenom luft och är därför en ständig källa för radonhaltig luft. Radonhalterna i ett hus som byggts på en ås blir betydligt högre än i ett hus som byggts i närheten där jordmånen är annorlunda. Den mest radonhaltiga jordmånen finns i upphöjda och branta grusåsar som Pispalaåsen i Tammerfors och i vissa delar av Stängselåsen nära Lahtis. 

De högsta radonhalterna finns på åsar i södra Finland

Bostäder och arbetsplatser där inneluftens radonhalt är högre än referensvärdet 300 Bq/m³ kan i princip finnas överallt i Finland, men det är mest sannolikt att man påträffar dem i södra Finland och Birkaland. På detta enhetliga område finns circa 80 procent av alla bostäder där radonhalten överstiger referensvärdet. De flesta av husen står på en ås eller på någon av Stängselåsens formationer.

Det är motiverat att mäta luften i bostäderna i alla småhus och i de lägsta våningarna i våningshus som ligger på dessa åsområden. De största uppmätta radonhalterna på dessa områden har varit över 30 000 Bq/m³ i vissa bostäder (årsmedelvärde). 

Det finns luft mellan sandkorn, gruskorn och lerpartiklar i marken. Radonhalten i sådan luft varierar i allmänhet mellan 10 000 och 100 000 Bq/m³. På de värsta radonområdena har man kunnat mäta radonhalter som till och med varit över en miljon becquerel per kubikmeter.