Radon Radon

Radon

Radon

Radonmätning av jordmånen

Radonmätning av jordmånen

Ibland vill man mäta radonhalten i markluften innan man inleder byggnadsarbete. Det är emellertid svårt att tolka mätvärdet, eftersom radonhalten i markluften varierar tidsmässigt. Radonhalten i markluften varierar också på olika provtagningsställen. Under byggnadsarbete utförs olika grävarbeten, man kör dit fyllnadsjord och grus och eventuell vägbeläggning, vilket gör att situationen före och efter byggandet kan variera mycket. Radonhalten i markluften har inget fastställt referensvärde, vilket innebär att man inte kan låta bli att beakta radonsäkert byggande på basen av mätvärdet.

Radonmätning av markluft görs i standard ISO 11665-11. Standarden sätter krav på bl.a. tillräckligt många provtagningsplatser, provtagningens längd, provtagningsdjup samt tätning av provtagningsrören. Radonmätningar av markluften kräver således hög yrkeskompetens. Vanligtvis ska det finnas flera provtagningsplatser på tomten. I samband med provtagningen fastställs även jordart, provets temperatur, jordmånens fuktighetsgrad samt jordmånens förmåga att släppa igenom luft. Korrekt genomförda är dessa utredningar mycket dyra och därför är det inte kostnadseffektivt att utföra dem. Kostnaderna för radonbekämpning i nybyggnationer är lägre än radonundersökning av tomten. Markarbeten (bl.a. fyllnadsgrus och material) som utförts under byggnadsarbetet ändrar vanligtvis situationen så att resultaten alltid är riktgivande.

Jordmånen består av korn och mellanrummen mellan kornen. I mellanrummen finns markluft, vatten (fukt) samt t.ex. svampmycel och jordmånens mikrober. När radon uppstår i kornen i jordmånen, kan det fastna i kornen, frigöras i markluften eller lösas i vattnet. Djupt ner i jordmånen är situationen konstant: radon övergår till markluften lika snabbt som den lämnar den till följd av radioaktivt sönderfall. Radonhalten djupt ner i jordmånens markluft kan vara till och med 100 000 Bq/m3.

Radon sprids i jordmånen genom diffusion. Eftersom radonhalten i utomhusluften är liten, späds markluften ut när den kommer till markytan. Även vinden kan späda ut markluften i jordens ytlager.

Tomtjord är sällan helt enhetlig, dvs. att den endast består av en jordart där det hela tiden råder jämn fuktighet. Vanligtvis kan det finnas olika jordarter, klippor och stenar på tomten och den kan vara sluttande. Bland annat följande egenskaper i jordmånen inverkar på radonströmningarna, som kommer in i bostaden från jordmånen:

  • Jordmånens radium-226-halt. Radium-226 är en isotop i uranserien som producerar radon. Olika jordarter och mineraler kan ha olika halter av radium. Dessutom har geokemiska processer orsakat att radium har lösts i vissa lager och koncentrerats i något annat lager.
  • Jordmånens förmåga att släppa igenom luft. Ju större förmågan att släppa igenom luft är, desto lättare slipper markluften att strömma genom bottenbjälklaget in i byggnaden.
  • Jordmånens porositet. Ju större porositet jordmånen har, desto mer markluft finns det per volym jord.
  • Jordmånens fukthalt. Radon frigörs bäst i jordmånen när dess fukthalt är i kategori 5 procent per volymenhet. Fukten hjälper radonet att frigöras från kornen till markluften. Däremot kan radon inte spridas i gasform i mycket fuktig eller vattenmättad mark.
  • Jordmånens formationer. Vid branta och höga grusåsar och -backar sker den så kallade skorstenseffekten. På sommaren strömmar markluften som är kallare än jordmånen neråt, varpå radonhalten i markluften i åsen eller krönet av backen kan vara mycket liten även väldigt djupt ner. Däremot kan det finnas stora radonhalter även i ytskiktet vid backens eller åsens fot. På vintern är situationen däremot tvärtom.
  • Jordmånens toronhalt. I jordmånen finns vanligtvis lika mycket toriumseriens grundämnen och på så vis är markluftens toronhalter i samma kategori som radonhalterna.

 

Kontaktuppgifter Radontiimi

Ta kontakt: