Nya kärntekniska anläggningar Nya kärntekniska anläggningar

Nya kärntekniska anläggningar

Nya kärntekniska anläggningar

Hanhikivi kärnkraftverks kärnavfall

Hanhikivi kärnkraftverks kärnavfall

Fennovoima Ab kommer att ansöka om byggnadstillstånd för ett kärnkraftverk med en effekt på 1 200 megawatt i Hanhikivi i Pyhäjoki i Norra Österbotten. Samtidigt som ett kärnkraftverk producerar elektricitet, producerar det också radioaktiva ämnen, kärnavfall. Bolaget kan inte få ett byggnadstillstånd förrän det har bevisat att det kan ta hand om avfallet på sådant sätt att avfallet inte utgör en fara för människor eller miljön. Kravet på ofarlighet är strikt. Avfallet får aldrig utgöra en fara.

De säkerhetskrav för avfallshantering som förpliktar bolaget baserar sig på kärnenergilagen. De exakta och detaljerade kraven anges i STUKs säkerhetsbestämmelser och -anvisningar. STUK har till uppgift att övervaka att bolaget uppfyller kraven.

Låg-, medel- och högaktivt avfall

Ett kärnkraftverks radioaktiva avfall kan delas in i fyra kategorier på basis av avfallets radioaktivitet: mycket låg-, låg-, medel- och högaktivt avfall.

Hanhikivi kärnkraftverks mycket låg-, låg- och medelaktiva avfall skulle slutförvaras permanent på kraftverksområdet. Det finns redan ett principbeslut om lösningen, som fattats av statsrådet och godkänts av riksdagen.

Det finns ännu inte ett principbeslut om någon slutförvaringslösning för högaktivt använt kärnbränsle. Vilken lösning det än blir, skulle avfallet bevaras i mellanlagret på kraftverksområdet flera årtionden efter att det tagits ut ur reaktorn. Först efter det kan avfallet placeras permanent i ett slutförvaringsutrymme.

Låg- och medelaktivt avfall placeras på kraftverksområdet

Aktiviteten i radioaktivt avfall minskar med tiden. Man talar om halveringstid, det vill säga den tid det tar för hälften av atomerna i ett radioaktivt ämne att förvandlas till andra ämnen. Det låg- och medelaktiva avfall som uppstår på ett kärnkraftverk förblir trots halveringen radioaktivt så länge att det inte är förnuftigt att lagra det för att minska aktiviteten till en ofarlig nivå. Därför behandlar, förpackar och slutförvarar man avfallet på ett permanent sätt.

I ett kärnkraftverk uppstår det vanligtvis 50–100 kubikmeter låg- och medelaktivt avfall per år. Fennovoima ska placera det låg- och medelaktiva avfall som uppstår på Hanhikivi kärnkraftverk permanent i ett slutförvaringsutrymme som ska byggas i berggrunden på kraftverksområdet.

Lovisa och Olkiluoto kärnkraftverk tar hand om sina låg- och medelaktiva avfall med hjälp av en motsvarande metod. Olkiluotos slutförvaringsanläggning för låg- och medelaktivt avfall har varit i bruk sedan 1992. Slutförvaringsanläggningen i Lovisa togs i användning år 1998.

Använt kärnbränsle placeras i Finlands berggrund

Använt kärnbränsle avger kraftig strålning när det tas ut ur reaktorn. Det tar mycket lång tid innan strålningen sjunker till en ofarlig nivå. Till en början minskar strålningen ändå mycket snabbt. På bara fyrtio år minskar strålningen till en tusendel och på tusen år till cirka en hundratusendel av den ursprungliga strålningsstyrkan. Med tanke på strålskyddet är det därför viktigast att i slutförvaringen tänka på de första årtusendena.

Fennovoimas kärnkraftverk i Hanhikivi kommer att ha en effekt på 1 200 megawatt, och dess planerade livslängd är 60 år. På 60 år skulle det uppstå cirka 2 000 ton högaktivt använt kärnbränsle. Kraftverket kommer att lagra det använda kärnbränslet på kraftverksområdet under flera årtionden. Under lagringen försvinner det mesta av avfallets radioaktivitet och avfallet svalnar.

Fennovoima har ännu inte angett vilken metod de ska använda för mellanlagring av använt kärnbränsle, vattenbassänger eller torrlagring. Båda metoderna används i flera länder. På Lovisa och Olkiluoto kärnkraftverk sker mellanlagringen i vattenbassänger.

Efter mellanlagringen kan det använda kärnbränslet förpackas för slutförvaring och placeras på en permanent slutförvaringsplats. Enligt Fennovoimas planer skulle slutförvaringen börja på 2090-talet.

Det använda kärnbränslet som producerats i Finland måste placeras permanent i Finlands berggrund, eftersom det tar mycket lång tid innan radioaktiviteten i det använda bränslet sjunker till en ofarlig nivå. Efter cirka tvåhundratusen år har strålningen minskat till samma nivå som det naturliga uran som bränslet tillverkades av.

Enligt kärnenergilagen får man inte föra ut använt kärnbränsle utanför Finlands gränser. Man får inte heller föra in använt kärnbränsle till Finland.

I Finland förbereder sig Posiva Oy, som ägs av Industrins Kraft Abp (TVO) och Fortum, för att ta hand om slutförvaringen av sina ägarbolags använda kärnbränsle i Olkiluoto i Euraåminne. Riksdagen fastställde projektets principbeslut i maj 2001. Posiva fick byggnadstillstånd i november 2015.

Till skillnad från kärnkraftverk är slutförvaringen inte förenad med höga temperaturer eller tryck. Använt kärnbränsle kan inte explodera av sig själv, och man får inte använda brandfarliga ämnen när man förpackar bränslet i slutförvaringskapslar. Därför skulle konsekvenserna av en olycka på en anläggning för hantering av kärnavfall vara lokala. I planeringen och användningen av en slutförvaringsanläggning ska man också förbereda sig för att förebygga skadegörelse och terrorism.

Eftersom strålningen inte får medföra olägenheter, kan man även under förpackning och annan behandling av kärnavfall röra sig i naturen nära slutförvaringsområdet och till exempel plocka svamp och bär helt normalt.

Tillståndsprocess

Fennovoima behöver de tillstånd som kärnenergilagen förutsätter för slutförvaring av kärnavfall. Med undantag för mycket lågaktivt avfall är tillståndsprocesserna likadana som kärnkraftverkets tillståndsprocess.

För slutförvaring av använt kärnbränsle behöver Fennovoima först ett positivt principbeslut från statsrådet, som därefter ska fastställas av riksdagen. Efter principbeslutet kan bolaget ansöka om ett byggnadstillstånd för en slutförvaringsanläggning och efter att ha byggt den ett driftstillstånd. Båda tillstånden ansöks hos statsrådet.

Med tanke på kommuninvånarnas möjligheter till inflytande är den första tillståndsfasen, principbeslutet, den viktigaste. Kommunen har rätt att godkänna eller förbjuda byggandet av anläggningen på sitt område. Beslutet fattas av fullmäktige, men dessförinnan anordnar principbeslutets tillståndsmyndighet, arbets- och näringsministeriet, en samrådsrunda där man frågar medborgarna om ärendet.

För principbeslutet ska Fennovoima också göra en miljökonsekvensbedömning, MKB. För MKB finns det ett särskilt samrådsförfarande. Den 22 juni 2016 lämnade Fennovoima in till arbets- och näringsministeriet ett utvärderingsprogram för miljökonsekvenserna vad gäller slutförvaringen av använt kärnbränsle, och arbets- och näringsministeriet godkände detta program i december 2016.

Fennovoima har redan ett av statsrådet fattat och av riksdagen fastställt principbeslut om slutförvaringen av låg- och medelaktivt avfall. Byggnadstillståndet för anläggningen kommer att behandlas på 2020-talet.

STUKs uppgifter

Alla tillståndsfaser omfattar en säkerhetsuppskattning som görs av STUK. Bolaget måste kunna bevisa att projektet i alla skeden är så säkert som de finländska bestämmelserna förutsätter. Anläggningen får inte under sin användningstid eller efter sin nedläggning utgöra en fara för miljön eller människor.

STUK har till uppgift att övervaka att säkerhetskraven för kärnanläggningsprojektet uppfylls under anläggningens hela livscykel samt att utarbeta uppskattningar och utlåtanden om projektets säkerhet i tillståndsprocessens olika skeden.