Skogsbär och svampar
Skogarnas växtlighet är utsatta för jordmånens och luftens radioaktiva ämnen, precis som andra växter i öppna landskap. Både de naturliga radioaktiva ämnena och de ämnen som spridits med nedfall samlas i växter och därifrån vidare i villebråd. Från livsmedel som anskaffats från skogen kommer de till människan och orsakar en inre stråldos.
Skogsprodukternas cesium-137 härstammar från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Mest cesium-137 från kärnkraftverksolyckan i Tjernobyl hamnade i Birkaland, Tavastland och Kymmenedalen, medan östra och norra Finland samt den sydvästra kusten fick mindre nedfall.
Bären innehåller minst cesium-137 jämfört med vilt- och renkött samt svampar. Av hjortron plockade i området för störst nedfall kan det dock tidvis påträffas cesiumhalter som överskrider EU:s rekommendation (600 Bq/kg). Cesium från nedfallet finns i rätt höga halter i en del svamparter på några ställen.
I skogsbär och svampar finns det även naturens egna radioaktiva ämnen såsom uran, radium, polonium, bly och kalium. Mängden naturligt radioaktiva ämnen är liten i skogsbär. En del svamparter (t.ex. en del soppar) ackumulerar mer polonium-210 än andra.
Polonium-210 och bly-201 som naturligt förekommer i naturen i norra Finland orsakar en större strålningsexponering för dem som använder bär och svamp än det konstgjorda cesiumet.
Halterna av naturliga radioaktiva ämnen (Bq/kg färskvikt) i skogsbär och svampar.
| Livsmedel | Bq/kg | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| U-234 | U-238 | Pb-210 | Po-210 | Ra-226 | Ra-228 | |
| Skogsbär | <0,002–0,002 | 0,0005–0,002 | 0,1–1 | 0,04–1 | 0,07–1,6 | <0,1–1,4 |
| Svampar | <0,002–0,05 | <0,001–9 | 0,1–2 | 0,4 –200 | <0,02–0,2 | <0,04–6 |
Svamparnas cesium-137-halter per art
Hur cesium-137 når svamparna varierar från art till art. Nedan finns handelssvamparna indelade i tre grupper enligt hur effektivt cesiumet upptas. Minst cesium upptas i arterna i grupp 1 och mest i arterna i grupp 3.
- Stenmurkla, fårticka, honungsskivling, toppmurkla, tegelsopp, smörsopp, stensopp, kantarell, goliatmusseron
- Krämlor, trattkantarell, rödgul och svart trumpetsvamp
- Riskor, taggsvampar, sandsopp, rynkad tofsskivling och sotvaxskivling
Haltgränsen för cesium-137 gällande livsmedel som förs in på EU-området är 600 becquerel per kilogram (Bq/kg). Enligt EU-kommissionens rekommendation (2003/274/Euratom) skall gränsvärdet tillämpas på EU-området inom marknaden för naturliga livsmedel. Detta gränsvärde kan överskridas i områden med kraftigt nedfall i svampar som tillhör grupp 2 och i svampar ur grupp 3. Sotvaxskivlingens cesiumhalt är allmänt över 600 Bq/kg även i nedfallsområden där cesiumhalterna i jordmånen är låga.
Tegelsopp, aspsopp, tallsopp
Trattkantarell
Taggsvamp
Karljohanssvamp
Krämlor
Rynkad tofsskivling
Cesium-137 i svampar (Bq/kg färskvikt), medeltalen och variationen på nedfallsområdena (1 lägst och 5 högst cesiumhalt i jordmånen) Gränsvärdet 600 Bq/kg enligt EU:s rekommendation är markerat med rött på bilden.