Till användare av strålning Till användare av strålning

Till användare av strålning

Till användare av strålning

Verksamhetsutövaren ansvarar för säkerheten vid användning av strålning

Uusi Verksamhetsutövaren ansvarar för säkerheten vid användning av strålning

Verksamhetsutövaren är ansvarig för strålsäkerheten i sin verksamhet. Detta ansvar kan inte överföras på någon annan. Det att en strålsäkerhetsansvarig eller annan ansvarsperson har utsetts för verksamheten, eller att experter anlitas, minskar inte på verksamhetsutövarens skyldigheter.

Verksamhetsutövare är innehavare av säkerhetstillstånd, affärsinnehavare eller yrkesutövare, företag, sammanslutningar, stiftelser eller inrättningar som i sin verksamhet använder strålkällor, eller annan arbetsgivare eller näringsidkare som utövar strålningsverksamhet.

Om verksamhetsutövaren inte är en fysisk person (t.ex. ett aktiebolag, en stiftelse eller en kommun), ansvarar den som har högst beslutanderätt i organisationen för verksamheten som helhet.

Strålsäkerhetsansvarig

Vid ansökan om säkerhetstillstånd utser verksamhetsutövaren en strålsäkerhetsansvarig (STV). Ifall den strålsäkerhetsansvarige byts ska ändring av säkerhetstillståndet sökas på förhand.

Vilken behörighet som krävs för att utföra uppdraget som strålsäkerhetsansvarig beror på strålningens användningsändamål. Behörighetskraven för strålsäkerhetsansvariga beskrivs närmare i Social- och hälsoministeriets förordning om joniserande strålning.

Ansvarsfördelning vid strålningsverksamhet inom hälso- och sjukvården

Enligt strålsäkerhetslagen ska läkaren alltid i förväg bedöma berättigandet av en åtgärd som medför exponering för strålning. I bedömningen bör syftet med åtgärden och egenskaperna hos den person som utsätts beaktas.

I Strålsäkerhetscentralens (STUK) föreskrift om berättigandebedömning och om optimering av strålskyddet vid medicinsk exponering (STUK S/4/2019) fastställs krav som kompletterar kraven i strålsäkerhetslagen (859/2018) angående berättigandebedömning och optimering. I föreskriften betonas den remitterande läkarens eller tandläkarens ansvar angående berättigandebedömning i en situation där inga rekommendationer för remittering finns tillgängliga. I detta fall ska den remitterande läkaren göra en berättigandebedömning som bygger på en litteratursökning och en kritisk bedömning av forskningsdata. Berättigandebedömningen och dess grunder skall antecknas i remissen.

Den behandlande läkaren bedömer först berättigandet

Berättigandet bedöms först av den läkare som behandlar patienten. Läkaren ska inneha grundläggande kunskaper om strålningens hälsoeffekter och om patientens strålningsexponering vid olika åtgärder. Läkaren ska också skaffa fram väsentlig information om patientens tidigare undersökningar. Den remitterande läkaren ska i remissen inkludera de uppgifter som nödvändiga för att undersökningen ska kunna utföras optimalt.

Läkaren som ansvarar för den medicinska exponeringen säkerställer berättigandet och optimeringen

Den läkare som ansvarar för den medicinska exponeringen är skyldig att försäkra sig om åtgärdens berättigande och dess optimering. Den ansvariga läkaren är oftast specialist inom radiologi eller nukleärmedicin. I exempelvis en operationssal, vid gastroenterologiska ingrepp och kardiologi kan den ansvariga läkaren dock vara specialist inom ifrågavarande område som har tillräckliga kunskaper om strålskydd.

Läkaren som ansvarar för den medicinska exponeringen kan vid behov diskutera berättigandet med den behandlande läkaren, byta ut undersökning eller vägra utföra undersökningen. Om undersökningen vägras ska detta och orsakerna till vägrandet alltid antecknas i patientjournalen. Därtill ska den remitterande enheten och patienten informeras om vägrandet.

Patienten ska informeras om undersökningens för- och nackdelar

Patienten ska på ett öppet och uppriktigt sätt ges tillgång till information om en planerad undersökning som medför exponering för strålning, samt om alternativa undersökningar, så att patienten antingen kan godkänna undersökningen eller vägra ta emot den (lag om patientens ställning och rättigheter).

Röntgenskötare kontrollerar apparaterna och skärmningen

Innan strålning riktas mot en människa har den person som utför åtgärden, i praktiken oftast en röntgenskötare, en särskild skyldighet att säkerställa:

  • att strålkällans varnings- och skärmningssystem är i skick och att den utrustning som ska användas fungerar oklanderligt
  • att patienten är skyddad på behörigt sätt och att exponeringen för strålning är begränsad till de kroppsdelar mot vilka strålningen avses riktas
  • att det radioaktiva ämne som ges patienten är kontrollerat på behörigt sätt.

Ansvaren definieras i lag, förordning och föreskrifter

I strålsäkerhetslagens 13 kapitel fastställs ansvarsfördelningen vid utförande av ett medicinskt ingrepp som medför exponering för joniserande strålning. I social- och hälsovårdsministeriets förordning om joniserande strålning (1044/2018) stadgas om behörighets- och kompetenskraven samt fortbildningen för arbetstagare som deltar i användning av strålning inom hälso- och sjukvården. Dessutom föreskrivs om behörighetskraven för läkare som ansvarar för medicinsk exponering.

Kontaktuppgifter

Användning av strålning i hälsovården
Telefon 09 759 88 246
Användning av strålning inom industri
Telefon 09 759 88 246
Tandröntgenundersökningar
Telefon 09 759 88 520 eller 09 759 88 300
Röntgenundersökningar av djur
Telefon 09 759 88 246