Transport av högaktiva slutna strålkällor

Landsvägs- och järnvägstransporter av slutna strålkällor med hög aktivitet fodrar ett säkerhetstillstånd. För beviljandet av tillståndet förutsätts exempelvis att verksamhetsutövaren har utnämnt en strålsäkerhetsansvarig. Transporten ska i förväg anmälas till Strålsäkerhetscentralen (STUK).

Säkerhetstillståndsförfarande för transportverksamhet

Enligt strålsäkerhetslagen krävs ett säkerhetstillstånd för landsvägs- och järnvägstransporter av slutna strålkällor med hög aktivitet. En sluten strålkälla är en strålkälla som innehåller radioaktivt material, och vars struktur eller egenskaper förhindrar att radioaktivt material släpps ut i miljön under de avsedda användningsförhållandena. Slutna strålkällor har ett unikt identifieringsnummer och ett intyg (certifikat) som intygar att den slutna strålkällan är standardenlig. En sluten strålkälla vars radioaktivitet överskrider det nuklidspecifika gränsvärdet som anges i bilaga 1 av Strålsäkerhetscentralens föreskrift S/5/2019 klassificeras som högaktiv.

I strålsäkerhetslagens (859/2018) 49 § stadgas om strålningsanvändning som kräver säkerhetstillstånd.

Anmälningsförfarande

​​​​Transportören ska underrätta Strålsäkerhetscentralen (STUK) om transporten av varje sluten strålkälla med hög aktivitet (som kräver säkerhetstillstånd) innan transporten utförs eller strålkällan anländer till Finland. Anmälan kan göras med blanketten som finns på STUKs webbplats.

I bilaga 11 av Strålsäkerhetscentralens föreskrift S/5/2019 finns mer detaljerad information om de uppgifter som behövs för en transportanmälan:

Verksamhetsutövarens uppgifter

• säkerhetstillståndets innehavare
• säkerhetstillståndets nummer
• kontaktuppgifter vid strålsäkerhetsincidenter
• den som upprättar anmälan och datum för anmälan

Beskrivning av transporten

• transportform (landsväg/järnväg/kombination)
• startplats
• planerad startdag / ankomst till Finland
• destination
• planerat datum för ankomst till destinationen
• rutt
• sändarens uppgifter
• mottagarens uppgifter

Uppgifter om de slutna strålkällorna med hög aktivitet

• radionuklid(er)
• total aktivitet när transporten inleds
• UN-nummer och beteckning
• kollityp

Övriga myndighetsgodkännanden i anknytning till transporten

• Godkännandeintyg för kolli och nummer för specialformcertifikatet

I strålsäkerhetslagens 72 § fastställs vilka skyldigheter strålkällans överlåtare, mottagare och transportör har.

Villkor för beviljande av säkerhetstillstånd

Du kan ansöka om säkerhetstillstånd för transport av slutna källor med hög aktivitet med hjälp av de blanketter (och bilagor) som finns på STUKs webbplats. Anvisningar och ytterligare information om ansökan om säkerhetstillstånd finns på sidan som behandlar säkerhetstillstånd. En förteckning över de uppgifter som ska framkomma i ansökan om säkerhetstillstånd presenteras i bilaga 5 av statsrådets förordning om joniserande strålning. Nedan anges några av särdragen för transportverksamhetens säkerhetstillstånd.

Strålsäkerhetsansvarig (STV)

I verksamhet som förutsätter säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren utse en strålsäkerhetsansvarig och vid behov en ersättare för denne. Den strålsäkerhetsansvariga har till uppgift att hjälpa verksamhetsutövaren genomföra strålskyddet. Verksamhetsutövaren ska se till att den strålsäkerhetsansvariga har tillräcklig behörighet att sköta sina uppgifter. Som strålsäkerhetsansvarig vid landsvägs- och järnvägstransport av radioaktiva ämnen kan fungera en person, som innehar ett säkerhetsrådgivareintyg enligt 2 momentet i § 10 c av TFÄ-lagen, av vilken personens expertis i transport av radioaktiva ämnen enligt ifrågavarande transportform framgår.

Strålsäkerhetsexpert (STA)

Vid verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren använda en strålsäkerhetsexpert (STA) för att planera, genomföra och övervaka strålskyddet för arbetstagarna och allmänheten, med undantag av sådan strålningsverksamhet som medför varken yrkesmässig exponering, exponering av allmänheten eller potentiell exponering.

Strålskyddsexperter ska ha en högre högskoleexamen enligt universitetslagen (558/2009) inom ett lämpligt matematiskt-naturvetenskapligt eller tekniskt område. Strålskyddsexperter ska även ha en sådan strålskyddsutbildning som kompetensområdet fordrar och tillräcklig arbetserfarenhet inom ett för uppdraget lämpligt kompetensområde. Vid landsvägs- och järnvägstransporter av radioaktiva ämnen ska strålsäkerhetsexperten även inneha intyget för säkerhetsrådgivare som beskrivs i lagen om transport av farliga ämnen (719/1994).

Säkerhetsrådgivare

Alla aktörer som regelbundet utövar transport av farliga ämnen ska utnämna en säkerhetsrådgivare. Säkerhetsrådgivaren har till uppgift att följa och styra transportverksamheten och utarbeta metoder med vilka uppgifterna i samband med transport av farliga ämnen kan utföras på ett så säkert sätt som möjligt. I rådgivarens uppgifter ingår också bland annat rådgivning och övervakning av att föreskrifterna följs inom företaget. Säkerhetsrådgivaren godkänns genom ett speciellt prov som ordnas av Transport- och kommunikationsverket (Traficom).

Utbildningsplikt inom transport

Verksamhetsutövaren ska se till att alla arbetstagare som deltar i strålningsverksamheten, eller vars uppgifter på annat sätt kräver särskild kunskap om strålskydd, har lämplig behörighet, strålskyddsutbildning och nödvändig förtrogenhet med arbetsuppgifterna.

Verksamhetsutövaren ska även se till att arbetstagare som deltar i strålningsverksamhet får tillräcklig och regelbunden fortbildning i strålskydd. Närmare bestämmelser om regelbunden fortbildning i strålskydd och om utbildningens innehåll återges genom Social och hälsovårdsministeriets förordning. 

Verksamhetsutövaren ska individuellt för varje arbetstagare dokumentera den strålskyddsutbildning i arbetet som ligger på verksamhetsutövarens ansvar att erbjuda.

Behörigheter vid transporter

Vid landsvägstransporter ska föraren av radioaktiva ämnen i regel ha ett ADR-körtillstånd som täcker radioaktiva ämnen.

I vissa fall kan ADR-körtillståndet för radioaktiva ämnen ersättas med en så kallad grundläggande utbildning. Förarna måste dock ändå få lämplig och tillräcklig utbildning i enlighet med arbetsuppgifterna om kraven gällande transport av radioaktiva ämnen. Utbildningen ska ge dem tillräckliga kunskaper om de strålningsrisker som är förknippade med transport av radioaktiva ämnen. Den grundläggande utbildningen ska bekräftas med ett intyg utfärdat av arbetsgivaren.

Om en försändelse förbereds för lufttransport ska till exempel förpackaren och avsändaren ha speciell behörighet för lufttransport av radioaktiva ämnen.

Mer information om körtillståndet och utbildningen fås av Traficom.

Ledningssystem

De som deltar i transporterna ska ha ett ledningssystem, som då det efterföljs säkerställer till exempel att personalens utbildning är uppdaterad och att de förpackningar som tillverkats och används är kravenliga. Ledningssystemet ska till tillämpliga delar omfatta samtliga transportåtgärder. Eftersom användning av strålning ofta är del av en mer omfattande verksamhet, är det ändamålsenligt att frågor som rör strålsäkerheten är integrerade som en del av ledningssystemet för hela verksamheten.

IAEA:s handbok TS-G-1.4 The Management System for the Safe Transport of Radioactive Material är mycket omfattande och som sådan inte nödvändigtvis lämplig för verksamhetsutövaren. Man kan dock använda tillämpliga delar av handboken.

Skyddsplan för transporter

I Strålsäkerhetscentralens föreskrift om skyddsarrangemang för strålkällor som kräver säkerhetstillstånd (S/3/2018) anges att TFÄ-lagens krav ska tillämpas för transporternas skyddsarrangemang.

Kraven angående skyddsplanen för transportverksamhet återges i lagstiftningens följande punkter:

1. TFÄ-lagen, 11 §, 11d
2. Statsrådets förordning om transport av farliga ämnen på väg (194/2002) 6 §
3. Trafik- och kommunikationsverkets förordning: Transport av farliga ämnen på väg (TRAFICOM/82133/03.04.03.00/2019) Bilaga A, punkt 1.10.3.2

Strålskyddsprogram

Verksamhetsutövaren ska ha ett strålskyddsprogram för säkerställande av arbetstagarnas och befolkningens strålsäkerhet. Strålskyddsprogrammets omfattning och noggrannhet beror på transportverksamhetens omfattning och den kan exempelvis vara en del av ledningssystemet eller transporternas skyddsplan.

I Transport- och kommunikationsverket föreskrift om landsvägstransporter (TRAFICOM/82133/03.04.03.00/2019, bilaga A, punkt 1.7.2) anges minimikraven för ett strålskyddsprogram. De åtgärder som beskrivs i programmet och deras omfattning ska stå i proportion till strålningsexponeringen storlek och sannolikhet.

Strålskyddsprogrammet ska minst omfatta:

• anvisningar för att minimera strålningsexponering
• vid behov dosövervakning eller övervakning av arbetsförhållanden (för strålningsarbetare)
• arbetstagarnas utbildning
• vid behov åtskiljning av kollin under transport.