Utsläpp av radioaktiva ämnen till luft

De gasformiga utsläpp av radioaktiva ämnen som uppstår vid kärnkraftverk rengörs med hjälp av filtrering och fördröjning innan de leds till kärnkraftverkets omgivning.

Man strävar efter att hålla utsläppen så låga som det med praktiska åtgärder är möjligt. Gasformiga utsläpp av radioaktiva ämnen leds via kraftverkets höga ventileringskanal ut i luften.

Före utsläppningen mäts de radioaktiva ämnena med kontinuerliga strålningsmätare. Från luften som släpps ut samlas också kontinuerligt in prover för mer detaljerade utsläppsundersökningar. Kärnkraftverksbolagen bestämmer sammansättningarna och aktivitetsnivåerna för radioaktiva ämnen i de insamlade luftproverna med hjälp av exakta mätmetoder. Kärnkraftverksbolagen rapporterar utsläppsuppgifterna till Strålsäkerhetscentralen kvartalsvis. Strålsäkerhetscentralen granskar de levererade utsläppsrapporterna.

Mätmetoderna för kärnkraftverkens utsläpp är godkända av Strålsäkerhetscentralen. Strålsäkerhetscentralen granskar kraftverkens utsläppssystem tidvis.

I de utsläpp som de finländska kärnkraftverken leder ut i luften upptäcks årligen i genomsnitt 10–20 olika radioaktiva ämnen. De vanligaste nukliderna i utsläppen till luft har varit tritium, kol-14, argon-41, krom-51, mangan-54, kobolt-58 och kobolt-60, silver-110m, antimon-122 och antimon-124, jod-131 och cesium-137. Argon-41 är en nuklid som bildas i betydande grad endast på Lovisa kärnkraftverk. Även följande radionuklider har upptäckts i utsläppen från finländska kärnkraftverk: järn-59, arsenik-76, brom-82, kryptonisotoper (-85m, -87 och -88), niob-95, tellur-123m, jod-132 och jod-133, cesium-134 och xenonisotoper (-133, -133m, -135 och -135m).

Uppgifterna om utsläpp används vid uppskattning av strålningsexponering för invånarna i kärnkraftverkets omgivning (den s.k. dosen för den mest exponerade personen i omgivningen). Utsläppsmängderna påverkar direkt stråldosen för den mest exponerade personen i omgivningen.

Det har inte skett några betydande förändringar i utsläppen av radioaktiva ädelgaser (Kr-87 ekv.) från Lovisa kärnkraftverk under observationsperioden. Det vanligaste utsläppet har varit argon-41, som bildas av argon-40 i luften mellan reaktortryckkärlet och huvudstrålskyddet.

Mängden utsläpp av jodisotoper (I-131 ekv.) som leds ut i luften vid Lovisa kärnkraftverk har varierat under observationsperioden. Ett litet bränsleläckage vid kärnkraftverksenheten påverkade jodutsläppen år 2013 och 2021.

Det har inte skett några betydande förändringar i utsläppen av aerosoler i partikelform från Lovisa kärnkraftverk under observationsperioden. År 2013 var aerosolutsläppen större än normalt på grund av utsläpp av kortlivad As-76 (arsenik) från båda kraftverksenheterna under extra avställningar i slutet av 2013.

Utsläppen av radioaktiva ädelgaser (Kr-87 ekv.) från Olkiluoto kärnkraftverk har varierat under observationsperioden. Under åren 2014 och 2015 var utsläppen av ädelgaser i Olkiluoto under observationsgränsen. Under åren 2016–2019 var anläggningens utsläpp av ädelgaser större än under tidigare år på grund av bränsleläckage. Utsläppen har dock tydligt underskridit gränsen för utsläpp per år.

Mängden utsläpp av isotopen jod-131 som leds ut i luften vid Olkiluoto kärnkraftverk har varierat under observationsperioden. Under åren 2016–2019 var jodutsläppen större än under tidigare år på grund av bränsleläckage. Utsläppen underskred dock tydligt gränsen för utsläpp per år.

I Olkiluoto skedde utsläpp i turbinbyggnadens lokaler i juni 2016. Detta orsakade att kortlivade ädelgas- och aerosolnuklider kom förbi fördröjningssystemen direkt in i frånluftskanalen. Händelsen syns särskilt som en stigande nivå av aerosolutsäpp, men effekterna av dessa kortlivade nuklider på miljöns strålsäkerhet är minimala eftersom de sönderfaller i närheten av avgaskanalen till stabila grundämnen. Tidigare bränsleläckage och olika processituationer påverkar nivån av aerosolutsläpp.