Uppskattningar av stråldosen för befolkningen

Strålningsexponeringen som invånarna i kärnkraftverkens omgivning utsätts för bedöms årligen utifrån kärnkraftverkens utsläppsuppgifter och miljöprover samt meteorologiska mätningar.

Utsläppen från kärnkraftverk försvagas effektivt i luften och vattnet kring kraftverken, dvs. i atmosfären och havet. Därför samlas radioaktiva ämnen bara i mycket låga halter i kraftverkens omgivning och kan endast upptäckas med hjälp av känsliga mätmetoder (se resultat från övervakning av strålningen i miljön). Utsläppsmängderna vid normal drift är så små att det inte är möjligt att mäta den stråldos som dessa orsakar befolkningen. Därför bestäms stråldoserna för befolkningen kalkylmässigt.

Vid beräkningen av strålningsexponering för befolkningen har man bestämt en så kallad representativ person (en individ som representerar den befolkningsgrupp som mest exponeras för strålning), som utifrån bostadsorten och levnadsvanorna enligt uppskattningar exponeras för de högsta stråldoserna. Den representativa personen är inte en verklig person. Vid beräkningen har man använt en fiktiv person som bor nära kärnkraftverket. Personen äter i huvudsak naturprodukter som skaffats i kraftverkets omgivning, såsom bär, svampar och fisk, dricker mjölk som producerats på en närliggande lantgård och använder lokala spannmåls- och köttprodukter. Dessutom tillbringar personen mycket tid på stränder som ligger nära kärnkraftverket och simmar i havet. Resultatet är främst teoretiskt – i praktiken är det den högsta stråldosen som en person som bor i kärnkraftverkets omgivning i teorin kunde få. I verkligheten exponeras invånarna i kärnkraftverkens omgivning för mycket lägre stråldoser.

Om utsläppen av radioaktiva ämnen från kraftverken var så stora att de höjde strålningsnivån i närmiljön, kunde situationen omedelbart upptäckas med hjälp av övervakningsnätverken kring kraftverken. Nätverken består av mätstationer som ligger på 1–5 kilometers avstånd. Uppgifterna förmedlas automatiskt till datorerna på anläggningarna, och Strålsäkerhetscentralen kan granska dem när som helst. Om dosraten på någon station överskrider larmgränsen 0,4 mikrosievert per timme, skickar systemet ett automatiskt larmmeddelande till STUKs jourgrupp. Bakgrundsstrålningen i Finland varierar mellan 0,05–0,3 mikrosievert per timme (µSv/h).

Den beräknade dosen för den mest exponerade personen i omgivningen i Lovisa har kontinuerligt tydligt underskridit 1 procent av den gräns på 100 mikrosievert som fastställs i kärnenergiförordningen (161/1988). Effekterna av att lågaktivt avdunstningsavfall har släppts ut är synliga under åren 2013, 2017 och 2021 som något högre nivåer.

Den beräknade dosen för den mest exponerade personen i omgivningen i Olkiluoto har trots bränsleläckage under åren 2016–2019 varit mycket liten och underskridit 1 procent av den gräns på 100 mikrosievert som fastställs i kärnenergiförordningen (161/1988).

Den beräknade dosen för den mest exponerade personen i omgivningen i Olkiluoto och Lovisa under anläggningarnas hela livslängd. I och med anläggnings- och processändringar har det vid båda anläggningarna varit möjligt att betydligt minska utsläppen, och via detta har också den beräknade dosen för den mest exponerade personen i omgivningen minskat avsevärt.