Man förberedde sig grundligt för kärnkraftenDet är inte en tillfällighet att man fått goda resultat för säkerheten i finländska kärnkraftverk och för pålitligheten i deras användning. Resultaten baserar sig på nationella traditioner inom industrin, experternas utbildning samt alla medverkande organisationers insatser för ett arbete med hög kvalitet. Förberedelserna för kärnkraft inleddes i Finland över tio år innan det första konkreta kärnkraftverksprojektet började. År 1957 skapades en lagstadgad grund för säkerhetstillsynen av användningen av kärnenergi då atomenergilagen och strålskyddslagen trädde i kraft. Ett år senare grundades Strålsäkerhetscentralens företrädare, Radiofysikaliska institutet. I dag är Strålsäkerhetscentralen en myndighet som ansvarar för kärnsäkerhet och tillsynen av strålsäkerhet.
Nyckelpersoner, som ansvarade för att branschens vetenskapliga bas grundades, fick på andra hälften av 1950-talet sin utbildning utomlands. Branschens utbildning ordnades i Tekniska högskolan, och centrum för kärnkraftsingenjörernas utbildning var en forskningsreaktor av Triga-typ, som år 1962 togs i bruk i Otnäs. Kraftbolagen och tillsynsmyndigheterna hade rikligt med sakkunskap redan i slutet av 1960-talet då man planerade ett kärnenergiprogram och diskuterade med kärnkraftverksleverantörerna. Samtidigt expanderade forskningsverksamheten i kärnenergi kraftigt, och forskningsverksamheten centraliserades till STF:s (Statens Tekniska Forskningscentral) olika laboratorier.Uppdaterad 27.4.2009
|
|