Säkerhetskrav av egna erfarenheterDå man anskaffar ett kärnkraftverk från utländska leverantörer är det viktigt att ha kunskap så att man kan ställa säkerhetskrav på verket och att man kan tolka kraven ur sin egen ståndpunkt. De subjektiva kravens betydelse insåg man i Finland redan då de första beställningarna gjordes. Till en början baserades kraven på modeller från USA. Det var på den tiden det enda landet som hade bestämmelser som baserade sig på egna erfarenheter och egen forskning. Då kännedomen och erfarenheterna växte, började man på Strålsäkerhetscentralen förbereda egna hårdare krav. Utgångspunkten var tanken att en hög säkerhets- och pålitlighetsnivå i användningen av kärnenergi är nödvändig. Ytterligare ville man föregripa skärpandet av kraven på säkerheten vid användning av kärnenergi. Programmet för att ta fram säkerhetskraven i KKV-direktiven påbörjades i början av 1970-talet. Tio år senare täckte dessa direktiv ganska väl alla områden som berör säkerheten. Byggandet av anläggningar, ibruktagandet och de första användningsåren hade framskridit sida vid sida med KKV-direktivens utveckling. Man har i tilltagande mängd övergått till de säkerhetsprinciper som utvecklats i Europa och i praktiken har man haft betydande inverkan på att kraven utvecklats i en strängare riktning. Den europeiska riktningen betyder bl.a. att säkerheten tryggas med mångdubbla system och inte enligt traditionell amerikansk praxis. I slutet av år 2000 fanns det 69 KKV-direktiv och 4 nya var under arbete. Största delen av direktiven är översatta till engelska och de har väckt intresse t.o.m. i de största länder som använder kärnenergi. I synnerhet i stater som föddes då Sovjetunionen föll samt i flera mellan- och östeuropeiska länder har man visat intresse för våra direktiv. De viktigaste säkerhetskrav har man styrkt med statsrådets beslut, som gavs 1991.Uppdaterad 27.4.2009
|
|