Kärnexplosionens effekter
Kärnexplosionens förödelse baserar sig i huvudsak på tre faktorer: värmestrålning, tryckvåg och joniserande strålning. Av dessa kan man dela in joniserande strålning i två delar: inledningsstrålning och strålning som orsakas av radioaktivt nedfall. Inledningsstrålning kommer i explosionens tidiga skede och består av både neutron- och gammastrålning. Strålning som orsakas av nedfall består främst av beta- och gammastrålning. Dessutom orsakar en kärnexplosion en kraftig elektromagnetisk puls (EMP) som skadar oskyddade elektroniska apparater.
Med kärnvapnets konsistens, sprängningshöjd samt val av sprängningsmiljö kan man påverka hurudana effekter den har på miljön. Om man ökar på mängden inledningsstrålning (neutronbomb) är explosionens destruktiva effekt på material liten, men stor gentemot människan. Om man ökar på mängden nedfall genom att lägga till komponenter som strålar länge (s.k. smutsig bomb), kan man göra det svårt för människan att återerövra och rengöra explosionsområdet.
