Safeguards-övervakning
Kedjereaktionen som frigör kärnenergi kräver en viss minimimängd kärnmaterial. I kärnvapen som fungerar på ett traditionellt sätt behöver man ungefär 8 kilogram fissilplutonium. Alternativt behövs det ungefär 25 kilo högt anrikat uran. Övervakningens mål är att upptäcka med tillräcklig säkerhet en överförning av en så betydande mängd kärnmaterial till ickefredligt bruk.
Safeguards-övervakningen baserar sig på internationell, regional och nationell övervakning. IAEA övervakar det nationella systemet, Euratom de kärnkraftverk som finns på områden i Europeiska unionen och Strålsäkerhetscentralen kärnenergibranschens tillståndsinnehavare i Finland, som i första hand ansvarar över kärnämnen.
Med safeguards-övervakningen visar en stat åt andra stater att den håller sitt löfte om att förhindra att kärnvapen sprids. Dessutom visar staten att den förhindrar kärnmateriel från att flyttas till sprängladdningar samt att kärnkraftverken inte missbrukas, t.ex. genom att i hemlighet producera kärnämnen. Samtidigt får den internationella handeln med kärnmateriel spelregler: en stat som säljer uran kan med särskilda avtal begränsa köparlandets möjligheter att sälja uranet vidare eller överlämna det till andra, t.ex. kärnvapenländer eller länder som för krig.
