Osäkerhet gällande mätresultat för radon

Till alla mätresultat hör en viss osäkerhet som beror på provtagningen och själva mätmetoden. Vid mätning av radonhalten beror den största osäkerheten på den naturliga variationen av radonhalten inomhus.

Den naturliga variationen beror bland annat på utomhustemperaturen, väderförhållanden, såsom vindriktningen och -hastigheten, samt fukthalten i jordmånen. Radonhalten i inomhusluften påverkas även av ändringar i bostaden, såsom ventilationsapparatens bruksmängder, vädring samt hur stor skillnaden är mellan utomhus- och inomhustemperaturen. Därför kan radonmätningar som görs vid samma datum två år i rad ge avvikande resultat. Den typiska variationen är ±30 procent.

Även mellan olika vistelselokaler i samma bostad är variationen ±30 procent. De största halterna förekommer ofta i lokaler med markkontakt och de lägsta på de översta våningarna. Det främsta sättet för radon att sprida sig i en bostad kan vara till exempel en otätad genomföring i bottenplattan, och då förekommer de största radonhalterna i närheten av denna genomföring. Därför är målet att provtagningen genomförs så att man får reda på om invånarna utsätts för radon. Följaktligen rekommenderas att proven tas i vardagsrummet och sovrummen, där man vistas mest. Således visar radonhalten i dessa rum allra bäst om invånaren blir utsatt för radon.

Oftast är temperaturen inne i bostaden 20–24 °C. Kalibreringen av radonburken har gjorts för denna temperatur. Om inomhustemperaturen i bostaden där mätning genomförs är i genomsnitt 18 °C är mätresultatet cirka 10 procent för lågt. Om inomhustemperaturen i bostaden där mätning genomförs är i genomsnitt 26 °C är mätresultatet däremot cirka 10 procent för högt.

Mätmetodens osäkerhet

Det är typiskt att den osäkerhet som hör till mätmetoden är mindre än den naturliga variationen av radonhalten. Vid bedömningen av mätmetodens osäkerhet har man beaktat antalet alfaspår som räknas ur i radonfilmen inne i radonburken. Ju färre spår på filmen, desto större är osäkerheten som gäller antalet.

En annan faktor som ökar osäkerheten är hur pass mycket filmen blivit utsatt för radon under postningen. STUK har undersökt detta genom att skicka radonmätningsburkar runt om i Finland. Man har räknat de radonspår som uppstår på filmerna under postningen.

Antalet spår ändras till radonhalt med hjälp av mätningstiden och en kalibreringsfunktion. Det förekommer även osäkerhet i fråga om den matematiska tillämpningen av kalibreringsfunktionen, vilket också har beaktats i resultatet.

Kalibreringen har genomförts i radonkammare i STUKs laboratorium som ansvarar för mätnormalen för radon. Även radonhalten i en radonkammare förknippas med en mindre osäkerhet som även beaktats i mätresultaten.

När alla dessa ovan nämnda osäkerhetsfaktorer som gäller mätmetoden slås samman, får man en totalosäkerhet som gäller mätresultatet och som inte tar hänsyn till den osäkerhet som gäller provtagningen. Den utvidgade osäkerhet som anges i mätningsprotokollet betyder att totalosäkerheten anges som en viss konfidensgrad. Osäkerheten som anges med täckningsfaktorn k = 2 motsvarar en konfidensgrad på cirka 95 procent. Sannolikheten att den verkliga radonhalten för mätperioden ligger inom de osäkerhetsgränser som anges i protokollet är 95 procent.

Dela denna sida

Kontakt

Kontakt

Personsökningsportlet

Personkortets användarvänliga adress har inte definierats