Strålningens hälsoverkningar

Joniserande strålning kan skada arvsanlagen i levande celler. För cellen har det ingen betydelse om det är frågan om naturlig strålning eller konstgjord strålning.

Däremot är det stor skillnad om stråldosen fås under en kort eller en lång tid. En hög akut stråldos kan förstöra många celler och orsaka strålsjuka, lokal vävnadsskada eller fosterskada. Även små stråldoser ökar risken för cancer.

Strålning och cancer

Hälsoskador av strålning beror på skador i DNA-molekylen. Däremot leder inte alla DNA-skador till följder för hälsan. Strålning kan orsaka en bestående genförändring, en mutation. Om flera mutationer ansamlas kan följden med tiden bli en cancertumör. Vägen till en tumör är lång och flera andra faktorer utöver strålning inverkar på slutresultatet. Leukemi kan uppkomma redan två år efter exponeringen. Andra typer av cancer har en latenstid på minst tio år.

Uppskattningar om risken för cancer baserar sig främst på uppföljning av tre grupper som exponerats för strålning. Dessa grupper är människor som överlevde atombomberna i Hiroshima och Nagasaki, patienter som exponerats inom medicinsk verksamhet samt människor som exponeras för strålning i sitt arbete.

Cancerrisken av små stråldoser kan inte i praktiken iakttas som en ökning i en exponerad befolkningsgrupp, eftersom cancer är en så allmän sjukdom. I Finland insjuknar årligen ungefär 32 000 människor i cancer. Ett litet tillägg försvinner i statistiskt den naturliga variationen. Till exempel nedfall från Tjernobyl, som gett finländarna en genomsnittlig totaldos på 2 mSv, kan uppskattas orsaka ungefär 500 cancerdödsfall i Finland under 80 år. Under samma tid dör en miljon människor i cancer av andra orsaker, varför effekten av Tjernobyl-olyckan blir endast en teoretisk kalkyl.

Om en människa utsatts för strålning till exempel i sitt arbete, och senare insjuknar i cancer, är det ytterst osannolikt att orsaken skulle vara just den arbetsrelaterade exponeringen. Mycket få människor får idag så mycket strålning i sitt arbete att den sammanlagda dosen skulle överskrida den dos man får under sin livstid från naturlig strålning.

Strålsjuka

Ifall hela kroppen exponeras för en mycket hög stråldos (över en sievert) under en kort tid, utvecklas strålsjuka. En stråldos på mer än 8 sievert under en kort tid leder med stor säkerhet till döden. Strålsjuka beror på omfattande celldöd. De organ vars celler ständigt förnyas är känsligast för strålning.

Genast efter exponeringen märker man ingenting, eftersom vi saknar sinnen för att förnimma strålning. Det första symptomet är illamående, som börjar inom ett par timmar. Egentlig strålsjuka utvecklas inom ett par veckor. Symptomen beror på benmärgsdepression. Mängden av olika blodkroppar minskar starkt, vilket leder till infektioner och blödning. Även tarmarnas slemhinna skadas, vilket leder till diarré och vätskeförlust. Sjukdomen kan leda till döden på en månad. Med högt specialiserad vård kan prognosen förbättras.

Exponering som lett till brännskador, strålsjuka eller dödsfall har orsakats då vanliga medborgare ovetande har hanterat starka strålkällor, avsedda för industriell eller medicinsk användning. Sådana olyckor har aldrig inträffat i Finland.

Inverkan på foster


Under graviditet skall man undvika onödig exponering för strålning. Den primära orsaken är emellertid inte risken för utvecklingsstörningar. Små stråldoser ökar inte antalet missbildningar. Däremot orsakar exponering under fosterstadiet ökad risk för barnet att senare insjukna i cancer.

Ifall fostret exponeras för en hög akut stråldos under ett känsligt utvecklingsskede, kan barnet bli litet till växten, ha litet huvud och bli mentalt efterblivet. Andra utvecklingsstörningar har iakttagits först efter mycket höga doser (flera gray). Fostret kan få sådana doser om modern får strålbehandling under graviditeten.

Exponering för strålning i ett mycket tidigt skede, innan graviditeten ännu konstaterats, kan orsaka tidigt missfall. Om graviditeten fortsätter är barnet med all sannolikhet friskt.

Strålskador

Om man håller en stark strålkälla i handen, kan det leda till en svår strålskada efter en mycket kort stund. Skadan syns emellertid inte genast. Under den första dagen syns bara rodnad på det skadade området. Blåsor i huden kan uppkomma först efter ett par veckor. Vården av lokala strålskador är svår och långvarig. Ännu ett år efter exponeringen kan nya nekroser utvecklas, om blodcirkulationen i området är förstörd.

Europeiska Kodexen Mot Cancer (WHO)

12 sätt att minska risken att drabbas av cancer

Strålning

Dela denna sida

Kontakt

Kontakt