Skogarnas radioaktivitet

Nedfallets radioaktiva ämnen (radionukliderna) försvinnerväldigt långsamt ur de nordliga skogarnas näringscykel. Långlivade radionukliders, i synnerhet cesium-137:s, cirkulation i skogsmiljön undersöks på lång sikt. Kärnkraftolyckan i Tjernobyl orsakade inte begränsningar i användningen av skogen. Cesiumhalterna i villebråd, bär och svampar har emellertid minskat långsammare än halterna i jordbruksprodukter.

I de nordliga barrskogarna stannar långlivade radioaktiva ämnen i växtligheten eller i jordmånens yttre skikt under lång tid och binder sig inte vid den mineralbaserade marken lika snabbt som i den näringsrika jordbruksmiljön. Därför cirkulerar de länge i skogens ekosystem. Skadorna som de radioaktiva ämnena orsakar kan minskas med lämpliga skogsvårdsåtgärder, såsom till exempel med gödsling.

Det radioaktiva nedfallet som kommit till skogen orsakar exponering för yttre strålning för människor som rör sig i skogen. Källan för exponeringen är de ämnen som sänder gammastrålning, som cesium-137, som blivit i träden, i markvegetationen och på marken. Cesiumets fördelning i skogen förändras snabbt efter att nedfallet spridit sig, då nedfallsdammet som fastnat i trädtopparna och stammarna färdas till markvegetationen och marken. Med hjälp av provmätningar får man en helhetsbild av hur cesium-137 cirkulerar i skogens ekosystem.

Trävaror

Trädämne är ett växande träds renaste del. Radioaktivt cesium samlas i trädämnet med åren. STUK följer förändringar i radioaktivitet i trävaror. Mängderna cesium-137 i träd är små.

Halten cesium-137 i finländskt barklöst stomträd är ett par tio becquerel per kilo lagertorrt virke (80 procent torrämne) om stomträdet har fällts i en mogen tallskog i Tjernobyl-nedfallets primära område i södra Finland. En betydande del av trävaran produceras i områden som fick mindre nedfall och där aktivitetskoncentrationerna är lägre. Cesium-137-halter på över 100 becquerel per kilo (Bq/kg) förekommer endast sällan i trävaror avsedd för timmerstugor eller egnahemshus med trästomme.

Personer som bor i trähus (timmerhus där även golv och tak är av trä) utsätts för gammastrålning som frigörs då cesium-137 som finns i träråvaran sönderfaller. Stråldosen vid boende året om är endast högst några procent av strålningsexponeringens åtgärdsgräns, som är en millisievert om året. Gränsen har ställts upp för stråldosen som orsakas av de naturliga radioaktiva ämnen som finns i husens byggmaterial.

Trädelarna i finländska trämöbler innehåller cesium-137 som orsakar strålningsexponering, men denna strålning är i praktiken obetydlig på grund av kortare exponeringstider och källans storlek i förhållande till bostadshuset.

Man kan minska på cesiumisotoperna i virket genom att öka på växternas näringsupptagning på ett sätt som minskar upptagningen av cesium ur marken. Det finns två skyddsåtgärder: en lätt bearbetning av skogsmarken i samband med att skogen förnyas eller en gödsling av skogsmarken.

Det lönar sig att anlita lokala skogsvårdsexperter för att bestämma gödslingsdoserna och -tidpunkterna för att säkerställa att skogsvården ger full nytta nästa gång när träden fälls (gallring eller slutavverkning). Ofta tar detta minst sju år. Gödslingens inverkan på trädets upptagning av cesium varar möjligen längre än dess inverkan på trädets tillväxt. 

Man kan upprepa behandlingen under skogens livscykel enligt renlighetskraven som ställs för virket och för att snabbare täcka åtgärdens kostnader genom en ökad tillväxt. Om det i nedfallet finns relativt mycket strontium (Sr-90) bör man ta i beaktande att trädets upptagning av strontium kan öka till följd av gödslingen, även om upptagningen av cesium minskar.

 

Dela denna sida

Kontakt

Kontakt