Strålbehandling

Med strålbehandling försöker man döda sådan tumörvävnad som inte kan opereras bort. Strålbehandling kombineras ofta med operationer och medicinering.

Ungefär varannan cancerpatient får strålbehandling i något skede och det betyder ca 10 000 patienter årligen. Strålbehandling ges i allmänhet med utrustning som bestrålar kroppen utifrån, så att stråldosen främst drabbar den tumör som skall förstöras. Det finns vissa behandlingar där strålkällan, vanligen ett radioaktivt ämne, förs in i kroppen på något sätt.

Cancerceller är vanligen mycket känsligare för strålning än normala celler. Strålbehandlingen ges i flera omgångar t.ex. under 5 - 7 veckors tid, så att den friska vävnaden hinner repa sig. Det svåraste med strålbehandling är att rikta strålningen på tumören så, att den omgivande friska vävnaden skadas så litet som möjligt.

Ibland kan patienten bli strålsjuk eller få brännskador på huden om man använder mycket stora doser. Patienten kan få en stråldos av storleksordningen 2 gray (2 Gy) varje behandlingsgång och hela behandlingen blir tillsammans 50-70 Gy. Dosen ges till ett mycket begränsat område, men om hela kroppen bestrålas leder en dos över 1 Gy till strålsjuka och en dos över 6 Gy anses vara dödlig. Strålbehandlingen medför avsevärda skador, men utan behandling kan patienten dö.

Det är bara en liten grupp människor som måste ges mycket stora stråldoser i behandlingen. Man försöker koncentrera strålningen så noggrant som möjligt på den tumör som måste fås bort, men det kan inte hjälpas att också frisk vävnad nära tumören utsätts för en del av strålningen. Om denna på sätt och vis överblivna del av stråldosen statistiskt kunde fördelas på alla finländare, skulle den ge en genomsnittlig stråldos av storleken 0,6 millisievert om året åt var och en.

Dela denna sida

Kontakt

Inga sökresultat