Röntgenundersökningar av djur

Användningen av röntgenstrålning på veterinärmottagningar ökar år efter år. Det uppskattas att det görs årligen över 100 000 röntgenundersökningar av djur i Finland.

Oftast tas hundar och katter till veterinären för att röntgas. Under senare tid har också antalet röntgenbilder av mindre keldjur ökat. Dessutom röntgas ofta benen på hästar.

För att röntgenbilden ska lyckas är det viktigt att djuret under röntgenundersökningen hålls på plats orörligt. Därför måste ofta människor hålla djuret på plats eller lugna ned eller söva ned djuret för den tid undersökningen görs. Eftersom undersökningsförhållandena är sådana att strålsäkerheten inte kan säkras endast med apparat- eller konstruktionstekniska lösningar är det speciellt viktigt att ta hand om strålsäkerheten för personalen, dem som håller fast djuret och andra personer. Den som håller i djuret kan  vara djurets ägare,  veterinären eller en djurskötare.

Den person som håller fast djuret under undersökningen exponeras för strålning

De personer som deltar i djurröntgenundersökningar exponeras för strålning. Största delen av  strålningen beror på den strålning som sprids från djuret, när personen håller djuret på plats under undersökningen. För att förhindra att människor exponeras för onödig strålning får endast de personer som nödvändigt behövs för undersökningen finnas i undersökningsrummet under röntgenundersökningen.

En röntgenbild utsätter den person som håller fast djuret för en strålningsdos på cirka 1–10 mikrosievert (µSv) beroende på avbildningsvärdena. I Finland är doseringshastigheten för naturens bakgrundsstrålning i medeltal 0,15 µSv/h. Detta förorsakar per dag en strålningsdos på cirka 3,6 µSv enbart i det normala vardagslivet. Den strålningsdos som den person som håller i djuret exponeras för vid några enskilda röntgenundersökningar är således inte särskilt stor.

De personer som måste vara nära djuret eller röntgenröret medan röntgenstrålningen pågår ska i syfte att minska strålningsexponeringen använda strålningsskydd, och ingen del av deras kropp får utsättas för primärstrålning. De vanligaste skydden mot strålning är blyförkläden eller -rock och -handskar.

Ett förkläde av blygummi, som motsvarar skyddet av ett 0,5 millimeters blyskikt, släpper igenom mindre än fem procent av strålningen. De personer som håller i djuret och kassettställningen ska när de arbetar nära strålknippet förutom skyddsförkläde också använda blygummihandskar.

En person under 18 år får inte hålla i djuret. Inte heller en gravid kvinna får hålla i djuret. Djuren bör hållas fast med hjälp av olika sandsäckar och ställningar alltid när det är möjligt.

Vid röntgenundersökningarna används olika hjälpmedel, såsom kassetthållare med skaft eller särskilda kassettställningar, när det är möjligt. I stället för en kassettställning kan man använda t.ex. en tygficka, som fästs kring djuret bakom det ställe som ska röntgas. Om röntgenapparaten är en portabel modell, får den inte hållas i handen eller i famnen, utan den ska medan röntgenundersökningen utförs sättas på en lämplig ställning.

Dela denna sida

Kontakt

Kontakt