Magnetundersökning

Magnetisk resonanstomografi (MRT), dvs. magnetkameraundersökning, är en medicinsk teknik för bildgivande diagnostik med vilken man får detaljrika tvärsnittsbilder av kroppens inre.

Magnetkameraundersökning lämpar sig speciellt för undersökning av det centrala nervsystemet, stöd- och rörelseorganen samt buken. Även blodkärl kan överföras i bildform. Eftersom joniserande strålning inte används vid magnetkameraundersökning, innebär denna, till skillnad från röntgenundersökningar, ingen exponering. 

I stället för röntgenstrålar används vid magnetkameraundersökning tre olika typer av magnetfält för att skapa en bild: 

  • ett starkt statiskt magnetfält
  • gradienter, dvs. magnetfält som förändras långsamt och
  • ett radiofrekvent magnetfält.

Magnetkameraundersökning är en relativt ny undersökningsmetod; den första undersökningsapparaten i Finland togs i bruk år 1984. År 2012 användes 117 apparater med vilka man företog ca 260 000 undersökningar. I Finland företas årligen över fyra miljoner röntgenundersökningar. Antalet apparater ökar med några stycken årligen. Apparaternas statiska magnetfält blir starkare, när gamla apparater på under 1,5 Tesla till största delen ersätts med apparater på 3 Tesla.

Patietenten utsätts för starka magnerfjält

Under en magnetkameraundersökning är patienten utsatt för alla tre magnetfält som behövs för att skapa en bild och som påverkar kroppen på olika sätt:

Det statiska magnetfältet kan störa funktionen i elektroniska anordningar som är installerade i kroppen. Därför företas inga magnetkameraundersökningar på personer med t.ex. pacemaker, defibrillator eller infusionspump. Dessutom kan snabba rörelser i det starka statiska fältet förorsaka så stora fält i huvudet att patienten känner sig yr.

Gradientfälten som förändras långsamt kan förorsaka lindriga muskelvibrationer eller pirrande. Dessa förnimmelser är kortvariga och ofarliga, och i praktiken förekommer de sällan.

Från det radiofrekventa fältet överförs energi till patientens kropp. Energin kan få vävnaderna att bli en aning varmare. Denna värme är sällan skadlig för kroppens normala funktion.

 

Alla föremål av metall som finns i kroppen försämrar magnetbildens kvalitet och kan få den omgivande vävnaden att bli varmare eller de kan förflytta sig. Därför är det mycket viktigt att personalen före magnetkameraundersökningen får veta om det i patientens kropp finns implantat av metall, konstgjorda leder, granatsplitter, rester från metallbearbetning eller motsvarande. Magnetkameraundersökningars säkerhet ska alltid bedömas från fall till fall. De flesta implantat som används nuförtiden är säkra med tanke på magnetkameraundersökningar. Det är framför allt gamla implantat och främmande föremål i kroppen som innebär problem. När ett implantat installeras får man ett intyg där det står om implantatet är förenligt med magnetkameraundersökning.

Vissa tatueringsfärger och permanentfärger för ögonbryn och ögonfransar kan innehålla metallföreningar som blir varma vid magnetkameraundersökning. Verkningarna av dessa bör först diskuteras med en radiolog. Att man redan en gång genomgått en magnetkameraundersökning garanterar inte att en ny undersökning skulle vara riskfri. Magnetfältets styrka, patientens ställning, föremålet för undersökningen och sekvensen kan nämligen förändra situationen avsevärt.

Innan undersökningen börjar är det skäl att ta bort alla metallföremål som finns i kläderna. De värsta riskerna och olyckshändelserna har inträffat när ett metallföremål som tagits med i undersökningsrummet av magnetfältets styrka har slungats mot magnetkameran och förorsakat person- eller materiella skador. Om sådana risksituationer bör personalen alltid skicka meddelande till Valvira.

Personalen kan också bli utsatt för magnetfält

Personalen blir i första hand endast utsatt för magnetkamerans statiska fält eftersom det radiofrekventa fältet och gradientfälten inte just når utanför kameran. Personalen exponeras för magnetfält i korta perioder när en patient placeras för undersökning. Fastän dessa fält inte innebär några kända långvariga skadliga verkningar på hälsan är det skäl att undvika onödig exponering. Det gör man genom att komma ihåg följande:

  • Utanför undersökningsrummet skiljer sig fälten nästan inte från normala bakgrundsfält.
  • Det radiofrekventa fältet och gradienterna är på endast under undersökningen.
  • Man kan bli yr av plötsliga huvudrörelser nära kameran, i synnerhet vid tunnelöppningen.
  • Det är skäl att hålla sig på avstånd från kameran.

Vid interventionsradiologi, t.ex. när man gör biopsier, kan läkaren eller skötaren exponeras för nästan lika stora fält som patienten. Snabba rörelser i ett stort statiskt fält kan inducera stora strömmar och fält i huvudet som medför yrsel och illamående.

Enligt den vetenskapliga kunskap som står till buds har det statiska magnetfältet ingen inverkan på fosterutvecklingen. Det rekommenderas dock att man under de tre första månaderna av graviditeten inte låter sig undersökas med magnetkamera om det inte är nödvändigt. 

Strålsäkerhetscentralen har på beställning av Läkemedelsverket gjort en omfattande utredning av de magnetkameror som används i Finland och deras säkerhet. Slutrapporten heter Magneettitutkimukset ja niiden turvallisuus.

Dela denna sida