Stråldosen från skogsbär och svampar

Cesiumhalterna i skogsbär är klart lägre än i svampar. Hjortron och tranbär kan uppvisa något högre halter än andra skogsbär. Skillnaderna mellan de olika växtplatserna inom samma område orsakar variation i halterna i bär och svampar. 

I blåbär och lingon är medelhalten av cesium-137 ca 40 becquerel per kilogram. Det innebär en stråldos på ca 0,004 millisievert om året för genomsnittskonsumenten som äter åtta kilo skogsbär om året.  Dosen utgör 0,1 procent av finländarens genomsnittliga årliga dos från alla källor sammanlagt, vilken är ca 3,7 millisievert per år. Till och med för en storkonsument förblir stråldosen relativt liten, ca 0,1 millisievert om året för den som plockar sina bär på områden där det kommit mest nedfall.  

De mest betydande naturliga radioaktiva ämnena som orsakar en stråldos är bly-201 och polonium-201. Den dos dessa ger en person som äter bär är cirka 0,005 millisievert om året, eller mindre. Motsvarande dos för personer som äter svampar är under 0,003 millisievert om året. Förbrukningen av naturprodukter har uppskattas vara 1,5 kg svamp per år och 10 kg bär per år.

 
Man skall åtminstone inte låta bli att plocka bären på grund av radioaktivt cesium. Stråldosen även hos personer som äter mycket bär förblir rätt liten. 

Även om svamparnas cesiumhalter är höga och överskrider den rekommenderade gränsen för produkter som ska säljas, kan man lugnt använda dem. Vid sedvanlig förbrukning får man knappt någon stråldos alls under ett år. Cesiumet i svamparna orsakar en stråldos som är under 0,01 millisievert om året för den genomsnittliga förbrukaren. Finländarnas genomsnittliga stråldos från alla källor är 3,2 millisievert per år. Storleken på stråldosen från svampar beror på mängden nedfall i området där svampen plockats, på mängden som förbrukas samt på vilken svampart det är frågan om, men även på hur svampen hanteras då den tillagas. Att blöta upp eller koka svampen minskar halten cesium med upp till 80 procent.

Dela denna sida

Kontakt

Kontakt