Radioaktiva ämnen i dricksvatten

Naturens radioaktiva ämnen som finns i hushållsvattnet härstammar från de radioaktiva ämnena i jord- och berggrunden, som löser sig från jordskorpans mineraler till yt- och grundvattnet. Eftersom grundvattnet är i långvarigare kontakt med jord- och berggrunden än ytvattnet, är grundvattnets mineral- och därmed radionuklidhalter märkbart större. I berggrundens grundvatten är halterna ännu större än i jordgrundens grundvatten.

Vad angår strålskydd tillhör de viktigaste naturliga radioaktiva ämnena i hushållsvattnet uranserien. Mest strålexponering orsakas av radon (halveringstid 3,8 dygn). Övriga viktiga radionuklider i uranserien är långlivade alfaaktiva uranisotoper (U-238 och U-234), radium (Ra-226) och polonium (Po-210) samt betaaktivt bly (Pb-210). Då man uppskattar strålexponering bör man ibland iaktta toriumseriens betaaktiva radium (Ra-228) i radiumhaltiga grundvatten. Torium är svårlösligt, varför det inte just inte förekommer i grundvattnet. Förutom ämnen som tillhör uran- och toriumserierna förekommer också betaaktiv kaliumisotop (K-40), som inte tillhör sönderfallsserierna, i vattnet.

På Strålsäkerhetscentralen (STUK) har man ända sedan 1960-talet undersökt halterna radioaktiva ämnen i hushållsvattnet. Under de inledande åren låg huvudvikten vid att mäta vattenverkens vatten, men fr.o.m. 1980-talet har undersökningarna huvudsakligen riktats till brunnsvatten. År 2003 hade man gjort mätningar redan från 10 000 brunnars vatten och nästan 1000 vattentag.

Hälsorisken

Vad angår strålskydd är hushållsvattnets skadligaste ämne radon som särskilt förekommer i borr-brunnsvatten. Radonet frigörs i luften då man använder vatten, så lungorna utsätts för en stråldos då man andas in radonet. Vattnet du dricker orsakar en stråldos också för magsäcken och i viss mån övriga inre organ. Även andra radioaktiva ämnen i hushållsvattnet orsakar i viss mån en stråldos i kroppen. Dessutom är uran kemiskt giftigt.

Strålrisken som dricksvattnets radon orsakar är för hela landets del märkbart mindre än risken som orsakas av rumsluftens radon. För den som använder borrbrunn är risken dock i samma klass med rumsluftens medförda risk. Skillnaderna olika bostäder och brunnar emellan är stora.

Uran är en tungmetall och är giftigt i stora mängder särskilt för njurarna och benstommen. Uran som blivit kvar i kroppen utan att utsöndras samlas bl.a. i njurarna, benstommen och levern. I Finland har man konstaterat lindriga uranrelaterade skadeverkningar bl.a. i njurarna och benstommen hos sådana som använder borrbrunnar. Trots den relativt höga exponeringen för uran som kommer via dricksvattnet har man inte upptäckt några allvarliga hälsoverkningar. Man har inte heller kunnat upptäcka något samband mellan uran i borrbrunnsvattnet och risken för leukemi, mag-, njur- eller urinblåsecancer.

Maxvärden

Vattenverk och professionella tillverkare av drycker och livsmedel

På basen av lagen om strålning 592/91 har STUK gett ut ST-direktivet 12.3 år 1993. Enligt direktivet får dosen som orsakas av radioaktiva ämnen i vattenverkens vatten samt vatten som används i livs-medelstillverkning inte överskrida 0,5 mSv per år (dosen som fås med mat och dryck). På basen av detta får radonhalten vara max 300 Bq/l. De övriga radioaktiva ämnenas maxhalter varierar mellan 0,5 - 20 Bq/l. Om det finns andra radioaktiva ämnen i vattnet bör radonhalten vara ännu mindre än det ovan nämnda värdet.

Angående kommersiellt vatten eller vatten utdelat av en offentlig instans (vattenverken) har minister-rådet år 1998 godkänt EU:s hushållsvattendirektiv (98/83/EG). I direktivet framställs en implicit hel-hetsdos där uran och radium är medräknade. Om den implicita helhetsdosen överskrider 0,1 mSv per år, förutsätts noggrannare förklaringar om hälsorisken som medförs av de radioaktiva ämnena i vatt-net. Delen som berör radioaktivitet i direktivet har införlivats i Social- och hälsoministeriets stadga 461/2000 om hushållsvattnets kvalitetskrav och granskande undersökningar. Stadga 461/2000 för-pliktar dock inte att utreda vattnets radioaktivitet innan skilda instruktioner om provtagningsmetoder och -tätheter utdelats. För radon och dess långlivade sönderfallsprodukter bly och polonium har en rekommendation avgetts av EU-kommissionen år 2001 (2001/928/Euratom), enligt vilken man på nationella grunder kan ge ett referensvärde för radonhalten i vattenverkens vatten som ligger mellan 100-1000 Bq/l. I kommissionens rekommendation framförs dessutom referensvärdet 0,2 Bq/l för bly och 0,1 Bq/l för polonium.

STUK har berett ett direktiv för social- och hälsoministeriet angående övervakning av naturlig radioaktivitet i vattenverksvatten och arrangerande av övervakning enligt hushållsvattendirektivet. Tills ett nytt direktiv fås i kraft, berörs vattenverkens radioaktivitet av direktiv ST 12.3.

Privata brunnar

I social- och hälsoministeriets förordning som berör små enheter (401/2001) har man angett en åt-gärdsgräns på 1000 Bq/l för radon i privata brunnar. I en fritidsbostad beror nödvändigheten att vidta åtgärden av hur mycket brunnen används under årets lopp.

Strålsäkerhetscentralen rekommenderar åtgärder om vattnets uranhalt är större än 0,1 mg/l.

Mer information om hushållsvattnets kvalitetskrav finns i publikationen STUK-A182. Hushållsvatt-nets radioaktivitet - grunder för kvalitetskrav. I broschyren Bra brunn berättas bland annat om brunnsvattnets kvalitetskrav och valet av plats för brunnen samt åskådliggörs ring- och borrbrunnar med schematiska bilder. Information om hushållsvattnets övriga skadeämnens maxvärden finns i guiden Riskrapport- livsmedlens och hushållsvattnets kemiska faror som Evira publicerat.

Litteratur

Metoder för avlägsnande av radionuklider från hushållsvatten. Vesterbacka P, Turtiainen T, Hämäläinen K, Salonen L, Arvela H.

Dela denna sida

Kontakt

Kontakt