Elöverföring och -distribution

Elsystemet i Finland består av kraftverk, stamnätet, region- och distributionsnät samt enheter som förbrukar el.

Elen som produceras på kraftverken överförs först till det rikstäckande stamnätet som har en spänning på 110, 220 eller 400 kilovolt. Hög spänning möjliggör små energiförluster. På elunderstationer överförs elen från stamnätet till det s.k. mellanspänningsnätet på 20 kilovolt. På transformatorstationer sänks spänningen på den el som kommer längs mellanspänningsledningarna till 400 volt och överförs till kunderna längs lågspänningsledningar. Den sammanräknade längden på ledningarna i region- och distributionsnäten är cirka 25 gånger längden på ledningarna i stamnätet. Sammanlagt finns det cirka 140 000 km mellanspänningsledningar och cirka 220 000 km lågspänningsledningar.

Finlands elsystem är en del av det nordiska elsystemet. Dessutom finns det en likströmsanslutning från Estland och Ryssland till Finland, vilket möjliggör elöverföring mellan olika nät. På motsvarande sätt är det nordiska systemet anslutet till Mellaneuropa med likström.
Stamnätet

Med stam- eller överföringsnätet som består av kraftledningar möjliggörs elöverföring överallt i Finland. Stamnätet består av cirka 14 000 km kraftledningar och över hundra elunderstationer. Stamnätets ägare är Fingrid Oyj. Dessutom äger lokala elbolag 110 kV ledningar.

Den högsta märkspänningen i kraftledningarna är 400 kV, och dessutom används spänningsnivåer på 220 och 100 kilovolt. Kraftledningarna går antingen som öppna ledningar på stolpar eller som kablar i jorden. Ju högre spänningen är, desto högre är stolparna. För 400 kV ledningar är stolparna alltid tillverkade av stål och stolparna för 110 kV ledningar är i allmänhet tillverkade av trä, men ibland går ledningen på sådana platser att en trästolpe inte är tillräckligt hög eller hållbar. Då används stålstolpar. Spänningsnivån kan bäst kännas igen på längden på isolatorkedjan som används för att hänga upp ledningarna och antalet tallriksisolatorer på kedjan. Ju större spänning desto högre ska ledningarna ligga.

Längden på isolatorkedjor och antal tallriksisolatorer i kraftledningar Kraftledningens spänningsnivå (kV)

Kraftledningens spänningsnivå (kV) Isolatorkedjans längd Antal tallriksisolatorer
110     cirka 1 meter 6–8
220     cirka 2 meter 10–12
400     cirka 4 meter 18–21


Den vanligaste typen av kraftledningsstolpar är en så kallad stagad portalstolpe med en horisontal ås som stöds med stålvajrar. Vid portalstolpar ligger elledningarna på samma höjd från marken. Vid åkrar används vid behov fristående portalstolpar utan stag som försvårar jordbruket i närheten av stolpen. Fristående stålstolpar används på platser med begränsat utrymme, bland annat i tätorter. I detta fall används dubbelledningsstolpar med två strömkretsar. Strömkretsarnas ledningar ligger på olika höjd från marken. På bilden nedan visas en stagad portalstolpe och en fristående dubbelledningsstolpe.

En dubbelledningsstolpe (väns.) och en stagad portalstolpe.

En dubbelledningsstolpe (väns.) och en stagad portalstolpe.


Kraftledningens ledningsområde

Kraftledningens ledningsområde består av ledningsgatan samt kantzonerna vid vardera sidan av ledningsgatan. Kraftledningens innehavare har nyttjanderätt till ledningsområdet, enligt vilket innehavaren kan röja ledningsgatan, begränsa byggandet på ledningsområdet och trädtillväxten i kantzonerna. Nedan ges typiska bredder för ledningsgatan och kantzonerna.

Typiska bredder för kraftledningars ledningsgata, kantzoner och ledningsområden.Typiska bredder för kraftledningars ledningsgata, kantzoner och ledningsområden.

Regionnät och distributionsnät

De viktigaste 110 kV kraftledningarna hör till stamnätet. De 110 kV ledningar som inte hör till stamnätet utgör det så kallade regionnätet. Det kan ses som ett mellanting mellan stamnätet och distributionsnätet. Den sammanlagda längden på regionnät är cirka 7 500 kilometer. Distributionsnäten ägs av nätbolagen och är elnät under 110 kV, dvs. mellanspännings- och lågspänningsnät. Mellanspänningsledningarna hänger inte på isolatorkedjor, utan stöds på fasta isolatorer på stolparnas tvärbjälkar. I städer och tätorter är distributionsnäten i allmänhet jordkablar. På landsbygden används oftare luftledningar.

Dela denna sida

Kontakt Kontakt

Ta kontakt:

Kontakt

Kontakt