Krav på mätare

Strålningsmätare ska vara ändamålsenligt kalibrerade. Vid val av mätare ska man säkerställa att mätaren kan användas för att mäta den ifrågavarande strålkvaliteten och dosraten.

De viktigaste faktorerna vid val av mätare är dess lämplighet för användningsändamålet, med andra ord att den är avsedd för mätning av den strålkvalitet som ska mätas, och att mätaren är kalibrerad och tillräckligt exakt. Kraven som ställs på mätare varierar beroende på vad mätresultaten ska användas för. Också rätt användning av mätaren ska beaktas för att mätresultatet ska vara tillräckligt representativt för de rådande exponeringsförhållandena.

Val av mätare

Vid val av mätare ska man säkerställa att mätaren kan användas för att mäta den ifrågavarande strålkvaliteten och dosraten, att energiområdet är lämpligt, att mätarens egenskaper lämpar sig för situationen där den används och att de rådande förhållandena i omgivningen inte påverkar mätresultaten på ett okontrollerbart sätt. I synnerhet vid mätning av pulsformad strålning eller mycket höga dosrater måste mätarens funktionsduglighet säkerställas.

Kalibrering och övervaktning av mätarens funktionsskick

Strålningsmätare ska vara ändamålsenligt kalibrerade. Med kalibrering avses fastställande av sambandet mellan de värden som mätinstrumentet avger och den mätbara storhetens värden, med andra ord bestämmande av kalibreringskoefficienten och den för kalibreringskoefficienten uppskattade osäkerheten. Strålningsmätare kalibreras i ett laboratorium som har spårbarhet till internationella mätnormaler för strålning. Kalibreringen ska utföras innan mätaren tas i bruk och därefter minst en gång vart femte år, om inget annat har angetts som krav då mätmetoden eller verksamheten godkändes eller annars. Den första kalibreringen som utförs av tillverkaren är ofta tillräcklig för att strålningsmätaren ska kunna tas i bruk.

Kalibrering ska göras för det energiområde i vilket mätaren avses användas. I vissa fall ställs det ytterligare krav på kalibreringen. Kraven anges i direktiv ST 1.9 eller separat vid utfärdande av beslutet om godkännande.

Mellan kalibreringarna ska mätarens funktionsskick kontrolleras regelbundet. Hit hör kontroll av mätarens allmänna skick och ett funktionstest med lämplig strålkälla.

Mätaravläsningen justeras vanligtvis inte i samband med kalibreringen. För att klarlägga strålningsstorhetens faktiska värde ska mätaravläsningen multipliceras med kalibreringskoefficienten. Kalibreringskoefficienten kan vara beroende av den strålkvalitet som mäts.

Mätnoggrannhet vid strålnings- och dosmätningar

I samtliga mätningar ingår osäkerhetsfaktorer vars inverkan på mätresultatet uppskattas i mätosäkerhetsanalysen. Kraven gällande mätresultatens osäkerhet anges i bilaga C till direktiv ST 1.9.

I tabellen nedan listas begrepp i anslutning till mätosäkerhet. Alla definierade begrepp är angivna som relativa, det vill säga de anger hur många procent begreppets värde är av mätresultatets värde (osäkerhet, fel och grundfel), av sannolikhet 1 (konfidensnivå) eller av mätvärdenas medelvärde (standardavvikelse).

Begrepp Förklaring
Mätosäkerhet, osäkerhet (uncertainty of measurement) Felmarginaler, inom vilka det rätta värdet för storheten som mäts sannolikt är.
Utvidgad osäkerhet (expanded uncertainty) Osäkerhet mätt med täckningsfaktor.
Täckningsfaktor (coverage factor) Faktor, med vilken osäkerheten multipliceras för att få utvidgad osäkerhet. Täckningsfaktorn anger konfidensnivån: faktor 1 = konfidensnivå 68 %, faktor 2 = konfidensnivå 95 %.
Konfidensnivå (level of confidence) Sannolikhet, med vilken det rätta värdet för storheten som mäts är inom felmarginalerna.
Standardavvikelse (standard deviation of the mean) Positiv kvadratrot ur det aritmetiska medelvärdet av kvadraterna på skillnaderna mellan mätresultaten och deras medelvärde.
Grundfel (intrinsic error of measuring instrument) Fel som bestämts i grundläggande förhållanden.
Fel (error) Skillnaden mellan mätresultatet och det rätta värdet för storheten som mäts.

 

Dela denna sida

ST-DIREKTIV

ANNANSTANS I TJÄNSTEN