Uppskattningar av stråldosen för befolkningen

Strålningsexponeringen som invånarna i kärnkraftverkens omgivning utsätts för bedöms årligen utifrån kärnkraftverkens utsläppsuppgifter och miljöprover samt meteorologiska mätningar.

Utsläppen från kärnkraftverk försvagas effektivt i luften och vattnet kring kraftverken, dvs. i atmosfären och havet. Därför samlas radioaktiva ämnen bara i mycket låga halter i kraftverkens omgivning och kan endast upptäckas med hjälp av känsliga mätmetoder (se resultat från övervakning av strålningen i miljön). Utsläppsmängderna vid normal drift är så små att det inte är möjligt att mäta den stråldos som dessa orsakar befolkningen. Därför bestäms stråldoserna för befolkningen kalkylmässigt.

Vid beräkningen av strålningsexponering för befolkningen har man bestämt en så kallad representativ person (en individ som representerar den befolkningsgrupp som mest exponeras för strålning), som utifrån bostadsorten och levnadsvanorna enligt uppskattningar exponeras för de högsta stråldoserna. Den representativa personen är inte en verklig person. Vid beräkningen har man använt en fiktiv person som bor nära kärnkraftverket. Personen äter i huvudsak naturprodukter som skaffats i kraftverkets omgivning, såsom bär, svampar och fisk, dricker mjölk som producerats på en närliggande lantgård och använder lokala spannmåls- och köttprodukter. Dessutom tillbringar personen mycket tid på stränder som ligger nära kärnkraftverket och simmar i havet. Resultatet är främst teoretiskt – i praktiken är det den högsta stråldosen som en person som bor i kärnkraftverkets omgivning i teorin kunde få. I verkligheten exponeras invånarna i kärnkraftverkens omgivning för mycket lägre stråldoser.

Om utsläppen av radioaktiva ämnen från kraftverken var så stora att de höjde strålningsnivån i närmiljön, kunde situationen omedelbart upptäckas med hjälp av övervakningsnätverken kring kraftverken. Nätverken består av mätstationer som ligger på 1–5 kilometers avstånd. Uppgifterna förmedlas automatiskt till datorerna på anläggningarna, och Strålsäkerhetscentralen kan granska dem när som helst. Om dosraten på någon station överskrider larmgränsen 0,4 mikrosievert per timme, skickar systemet ett automatiskt larmmeddelande till STUKs jourgrupp. Bakgrundsstrålningen i Finland varierar mellan 0,05–0,3 mikrosievert per timme (µSv/h).

Den beräknade stråldose för en individ som mest exponerats för strålning, LovisaDen beräknade stråldosen för en individ i den befolkningsgrupp som mest exponerats för strålning i omgivningen av Lovisa kärnkraftverk. År 2013 var stråldosen cirka 0,07 mikrosievert, dvs. under 0,1 procent av den gräns som fastställts i statsrådets beslut (100 mikrosievert). Finländarnas genomsnittliga stråldos är cirka 3 200 mikrosievert (µSv) (3,2 millisievert) per år. Under åren 2009 och 2013 släppte Lovisa kärnkraftverk lågaktivt avdunstningsavfall enligt plan ut i havet. På grund av detta har doserna varit högre än under andra år.

Den beräknade stårldosen för individ som mest exponerats för strålning, OlkiluotoDen beräknade stråldosen för en individ i den befolkningsgrupp som mest exponerats för strålning i omgivningen av Olkiluoto kärnkraftverk. År 2016 var stråldosen i närheten av Olkiluoto den högsta sedan 1997 på grund av bränsleläckage, bland annat. Stråldoserna från Olkiluoto var fortfarande väldigt låga, mindre än 1% av den gräns som fastställts i statsrådets beslut (100 mikrosievert).

Dela denna sida

Kontakt

Kontakt

  • Sovijärvi Jukka
    Byråchef / SÄT tel. +358975988519