Strålning och cancer

Hälsoskador av strålning beror på skador i DNA-molekylen. Däremot leder inte alla DNA-skador till följder för hälsan. Strålning kan orsaka en bestående genförändring, en mutation. Om flera mutationer ansamlas kan följden med tiden bli en cancertumör. Vägen till en tumör är lång och flera andra faktorer utöver strålning inverkar på slutresultatet. Leukemi kan uppkomma redan två år efter exponeringen. Andra typer av cancer har en latenstid på minst tio år.

Uppskattningar om risken för cancer baserar sig främst på uppföljning av tre grupper som exponerats för strålning. Dessa grupper är människor som överlevde atombomberna i Hiroshima och Nagasaki, patienter som exponerats inom medicinsk verksamhet samt människor som exponeras för strålning i sitt arbete.

Cancerrisken av små stråldoser kan inte i praktiken iakttas som en ökning i en exponerad befolkningsgrupp, eftersom cancer är en så allmän sjukdom. I Finland insjuknar årligen ungefär 20000 människor i cancer. Ett litet tillägg försvinner i statistiskt den naturliga variationen. Till exempel nedfall från Tjernobyl, som gett finländarna en genomsnittlig totaldos på 2 mSv, kan uppskattas orsaka ungefär 500 cancerdödsfall i Finland under 80 år. Under samma tid dör en miljon människor i cancer av andra orsaker, varför effekten av Tjernobyl-olyckan blir endast en teoretisk kalkyl.

Om en människa utsatts för strålning till exempel i sitt arbete, och senare insjuknar i cancer, är det ytterst osannolikt att orsaken skulle vara just den arbetsrelaterade exponeringen. Mycket få människor får idag så mycket strålning i sitt arbete att den sammanlagda dosen skulle överskrida den dos man får under sin livstid från naturlig strålning.

Ultraviolett strålning från solen och solarier orsakar hudcancer.