Mobiltelefonstrålningens verkningarDen enda effekt man tills vidare känner till som mobiltelefonstrålning har på Trots att det gjorts många undersökningar i olika länder där man har försökt hitta andra effekter som uppvärmningen kunde ha, har man utgående från forskningsresultaten inte kunnat bevisa att mobiltelefonstrålning skulle utgöra en hälsorisk. I experiment gjorda på cellplantage, och även på Strålsäkerhetscentralen, har man fått antydningar på att strålning från mobiltelefoner kunde förorsaka vissa tillfälliga förändringar i cellernas funktion, till exempel i genernas funktion, proteinernas aktivitet och i förmedlingen av de inre kemiska meddelandena i cellen. Var dessa förändringars ursprung ligger vet man inte, men man vet att fenomenet orsakas av något annat än en alltför stor uppvärmning. På mobiltelefonernas strålnivå skulle radiovågorna kunna öka genomträngandet av hjärnblodshindret. Hjärnblodshindret reglerar de olika ämnenas rörlighet mellan blodcirkulationen och hjärncellerna. Möjliga förändringar är dock små och försvinner snabbt då strålningen avbryts. Det kan möjligtvis vara fråga om en förändring som orsakas av mikroskopisk uppvärmning. Fenomenet ryms bra in i den fysiologiska variationens område och är veterligen inte skadligt. Man har gjort ca 20 undersökningar på befolkningsnivå gällande den eventuella risken för tumör i förhållande till användningen av mobiltelefon. På basis av hittills gjorda undersökningar kan man inte dra en sådan slutsats att mobiltelefoner skulle orsaka en risk för hälsan. Vissa analyser där flera tidigare undersökningar kombinerats har antytt att människor som använt mobiltelefon länge (över 10 år) kan löpa ökad risk för hjärntumör. Dessa undersökningar präglas emellertid av osäkerhetsfaktorer. En felkälla är minnesvilla, som hänger ihop med svårigheten att noggrant minnas samtalslängder och vid vilket öra man använt telefonen för flera år sedan. Eftersom det tar lång tid för cancer att utvecklas, och eftersom mobiltelefoner använts allmänt i endast ett tiotal år, kan man inte utesluta den möjligheten att man senare i befolkningsundersökningar skulle upptäcka ett samband mellan mobiltelefonanvändning och cancer. Det är bra att begränsa barns mobiltelefonanvändningDet finns lite forskningsinformation gällande barn, och det är inte lätt att få mera. Ur forskningsetisk synvinkel utgör barn en speciell grupp. Forskning som rör dem måste vara ytterst väl motiverad. Det finns inte heller forskningsinformation om barns användningsvanor gällande mobiltelefoner. Man har gjort undersökningar på unga djur, men resultaten kan inte tillämpas direkt på människor. I egenskap av mobiltelefonanvändare är barn i varje fall i en speciell position, bland annat på grund av att hjärnans utveckling pågår ända upp till 20-årsåldern. Man bör även beakta att barn kommer att hinna använda mobiltelefon en längre tid än de som började använda mobiltelefon som vuxna för drygt tio år sedan. Man kan heller inte slutgiltigt avgöra vilken risk långvarig mobiltelefonanvändning kan medföra innan mobiltelefoner använts i flera decennier. Av ovan nämnda orsaker konstaterar STUK att det är bra att begränsa barns mobiltelefonanvändning med följande metoder:
STUK anser det inte motiverat att totalt förbjuda barn att använda mobiltelefon. Mobiltelefonen
Internationella institutet för cancerforskning klassificerade mobiltelefonstrålning som möjligen cancerframkallandeVid ett expertmöte som organiserades av internationella institutet för cancerforskning (IARC) har mobiltelefonstrålning klassificerats till cancerrisknivå 2B, d.v.s. möjligen cancerframkallande för människan. Tilläggsinformation: STUKs pressmeddelande den 1 juni 2011 IARCs pressmeddelande den 31 maj 2011 (pdf) (på engelska) Uppdaterad 24.1.2012
|