I Tjernobyl, som nuförtiden är på Ukrainskt område, skedde en kärnkraftverksolycka i slutet av april 1986. Radioaktiva ämnen spred sig i flera dagar över flera riken. Än i dag ökar Tjernobyl-nedfall finländarnas stråldos, men mängden är bara en hundradel av den årliga 4 millisieverts stråldosen.
Tjernobyl-olyckans helhetseffekt i Finland
Olyckan i Tjernobyl orsakar på 50 år allt som allt en stråldos åt finländarna som är ungefär 2 millisievert. En lika stor mängd får vi årligen av radon. Hälften av hela dosen från Tjernobyl kom under de första tio åren. I bilden nedan har man åskådliggjort situationen genom att räkna stråldosen man fått under 50 år från olika strålkällor. Dosen är i genomsnitt 184 millisievert per finländare.
Finländarnas doser i sin helhet 1986–2036.
Radioaktivt nedfall kom till marken med regnet
I samband med olyckan steg stora mängder radioaktiva ämnen med explosionens och brändernas kraft upp till över 1000 meters höjd. På denna höjd blåste vindarna först mot Finland, Sverige och Norge. Då luftströmmarnas riktning senare skiftade transporterade vindarna radioaktiva ämnen också till andra platser, främst till mellersta Europa. Som störst var radioaktiva ämnenas halter i Finland på kvällen den 28.4. Man mätte över 30 radioaktiva ämnen i luften. Efter ett par tre dagar var luften nästan helt ren. Följande gång kom det radioaktiva ämnen från Tjernobyl ungefär ett par veckor efter att olyckan inträffat. Mängderna var dock mindre än i det första molnet.
En del av de radioaktiva ämnena sjönk ner till marken på grund av gravitationens kraft, men en betydligt större del spolades ner med regnet. Regnens mängd och styrka varierade stort i olika delar av Finland och därmed varierade även mängden radioaktiva ämnen som kom ner till markytan.
I nedfallet kom en hel del ganska kortlivade radioaktiva ämnen som försvann naturligt redan efter några dagar eller några månader. I ett långt tidsintervall var de viktigaste ämnen de radioaktiva isotoperna cesium 137 och cesium 134. Den föregående har en halveringstid på 30 år, och den senare en på ungefär 2 år.
Cesium-137 nedfallet
Cesium i jordmån orsakar yttre stråldos
Yttre stråldos beror på nedfall, alltså de radioaktiva ämnen som landat på marken. Till en början var den största, på grund av Tjernobyl-nedfallet orsakade doshastighet, 5 mikrosievert i timmen. Det är 30–50 gånger större än den naturliga bakgrundsstrålningens hastighet. Skyddsåtgärder behövs om strålningsnivån överskrider 100 mikrosievert i timmen. De kortlivade radioaktiva ämnena gick snabbt sönder. I slutet av maj var doshastigheten endast en tiondel av det värdet som mäts genast efter nedfallet.
1986 orsakade olyckan i Tjernobyl i medeltal en 0,15 millisieverts stråldos åt varje finländare. Till år 1996 hade värdet sjunkit till 0,02 mSv om året. För tillfället orsakar cesium-137 den största delen av den yttre stråldosen.
I medeltal yttre och inre doser finländarna fått efter olyckan i Tjernobyl.
Inre stråldos orsakas i huvudsak av naturprodukters cesium
Nästan all inre stråldos orsakas av radioaktiva ämnen som kommit in i kroppen via födan. Mjölk, kött och andra hushållsprodukter var under det första året efter olyckan de största källor för cesium. Men redan sedan 1988 har man fått mest cesium från insjöfisk, villebråd, skogssvamp och skogsbär. Jordbruksprodukternas cesiumhalter sjönk snabbt, men naturprodukternas halter har sjunkit långsamt. Strålsäkerhetscentralen följer radioaktiviteten i livsmedel. Som störst var människornas cesiummängder på sommaren 1987, då finländarna i medeltal hade 2000 becquerel (Bq) cesium-137. På området med mest nedfall var cesiummängderna i medletal 4000 Bq. Hos dem som äter mycket naturprodukter var doserna i jämfört med andra 5–10 gånger större. Finländarna har för tillfället ungefär 200 Bq. För att kunna jämföra, bör man konstatera att vi alla har några tusen bequerel kalium-40 som kommer från naturen.
År 1987 fick finländarna med maten med radioaktivt cesium en stråldos som i medeltal var 0,13 millisievert. Den inre stråldosen hade till år 1996 sjunkit till en femtedel, ungefär 0,02 millisievert om året. Nuförtiden orsakas dosen nästan helt av cesium-137.
