Radon i FinlandRadonhalterna i inomhusluften i Finland är högre än i de flesta andra länder. Det beror på geologiska faktorer och på den byggnadsteknik som används samt på klimatet. Bostädernas genomsnittliga radonhalt är i Finland 96, i Sverige 108, i Norge 60, i Danmark 50, i Tyskland 50, i Frankrike 66 och i England 20 Bq/m3.
Uppgifterna i tabellen är från Strålsäkerhetscentralens stickprovsundersökningar åren 2006-2007. I tabellen anges radonhalten i medeltal och procenten av bostäder där halten överskrids och dessutom inom parentes en uppskattning av hur många bostäder det kan finnas i landet, där radonhalterna är över 200, 400 och 800 Bq/m3. Uran och åsar - en kritisk kombination ur strålningssynpunktUranhalten i graniten i våra berg och i vår jordmån är större än vad den är i genomsnitt på jorden. I Finland finns de största uranhalterna nära Lahtis, i Östnyland och i Kymmene län medan de minsta uranhalterna finns i norra Karelen, i Kainuu och norra Lappland. Grus och sandåsar släpper lätt igenom luft och är därför en ständig källa för radonhaltig luft. Radonhalterna i ett hus som byggts på en ås blir betydligt högre än i ett hus som byggts i närheten där jordmånen är annorlunda. Den mest radonhaltiga jordmånen finns i upphöjda och branta grusåsar som Pispalaåsen i Tammerfors och i några delar av Stängselåsen nära Lahtis. De största radonhalterna finns på åsar i södra FinlandBostäder och arbetsplatser där inneluftens radonhalt är högre än maximivärdet 400 Bq/m3 kan i princip finnas överallt i Finland, men det är mest sannolikt att man påträffar dem i Tavastehus, Kymmene och Nylands län. I dessa tre län finns nära 80 % av alla bostäder där radonhalten är över 400 Bq/m3. De flesta av husen står på en ås eller på någon av Stängselåsens formationer. Det är motiverat att mäta luften i bostäderna i alla småhus och i de lägsta våningarna i våningshus samt på motsvarande arbetsplatser. De största uppmätta radonhalterna har varit över 30 000 Bq/m3 i vissa bostäder (medeltal för hela året). Momentant har radonhalter på över 100 000 Bq/m3 uppmätts in bostads- och arbetsutrymmen. Det finns luft mellan sandkorn, gruskorn och lerpartiklar i marken. Radonhalten i sådan luft varierar i allmänhet mellan 10 000 och 100 000 Bq/m3. På de värsta radonområdena har man kunnat mäta radonhalter som till och med varit över en miljon becquerel per kubikmeter. Radon från borrbrunnar är ett dricksvattenproblemDet är på grund av berggrunden som de finländska borrbrunnarnas vatten har nästan världsrekord i radonhalt. Omkring 200 000 finländare använder borrbrunnsvatten. Borrbrunnarnas radonhalt är i medeltal 400-700 Bq/l och den högsta uppmätta radonhalten är ca 77 000 Bq/l. Halter över 10 000 Bq/l är dock mycket sällsynta. Över fyra miljoner finländare dricker vatten från vattenverken. Radonhalten i sådant vatten samt i vatten från vanliga ringbrunnar och källor är mycket lägre. Radonhalten i vatten från vanliga brunnar är i medeltal 80 Bq/l och i vatten från vattenverken är den 30 Bq/l. Radonområdena har utmärkts på Strålsäkerhetscentralens kartorFinlands radonkartor Strålsäkerhetscentralen har försökt hitta de högsta radonhalterna i inneluft i samarbete med kommunernas hälsovårdsmyndigheter sedan år 1986. För kommunernas räkning har man gjort lägesöversikter där radonnivåerna på kommunens område har utretts. Rapporterna är opublicerade, men man kan fråga till exempel kommunens hälsoinspektör om radonhalterna i kommunen. Några städer och kommuner har publicerat sina egna sammandrag av radonmätningarna, till exempel Helsingfors. Strålsäkerhetscentralen har publicerat radonrapporter som gäller hela landet, Kymmene län och Östnyland. RadontalkoMan har ordnat radontalkon från och med hösten 2003 redan i 150 kommuner. Huvudmålet är att minska antalet lungcancerfall orsakade av radon. Talkona planeras att fortsätta till år 2010. Syftet är att nå största delen av Finlands kommuner, särskilt Södra Finland där radonhalten är hög.PublikationerStrålsäkerhetscentralens rapporter kan beställas per telefon 09-759 881. Kommunernas egna rapporter får man av kommunerna.
Uppdaterad 5.3.2012
|