Strålning idag: Tohmajärvi 0.122 µSv/h Andra orter
Du är här: Hem > Strålning > Strålning i miljön > Livsmedel > Cesium-137 > Svamparnas cesiumhalter

Halter av cesium-137 i svampar

Mängden cesium-137 som kommer in i svampar växlar beroende på arten. Nedan finns handelssvamparna indelade i tre grupper enligt hur effektivt cesiumet upptas. Minst cesium upptas i arterna i grupp 1 och mest i arterna i grupp 3.

  1. stenmurkla, fårticka, honungsskivling, toppmurkla, tegelsopp, smörsopp, stensopp, kantarell, goliatmusseron
  2. kremlor, trattkantarell, rödgul och svart trumpetsvamp
  3. riskor, taggsvampar, sandsopp, rynkad tofsskivling, sotvaxskivling

Haltgränsen för cesium-137 gällande livsmedel som förs in på EU-området är 600 becquerel per kilogram (Bq/kg). Enligt EU-kommissionens rekommendation (2003/274/Euratom) skall gränsvärdet tillämpas på EU-området inom marknaden för naturliga livsmedel. Detta gränsvärde kan överskridas på nedfallsområden 4 - 5 i svampar som tillhör grupp 2 och i svampar ur grupp 3 på nedfallsområden 2 - 5. Sotvaxskivlingens cesiumhalt är allmänt över 600 Bq/kg redan på nedfallsområde 1.

Nedfallsområden

Cesium i svampar
 
Cesium-137 i svampar (Bq/kg färskvikt), medeltalen och variationen på nedfallsområdena 1, 2-3 och 4-5. Gränsvärdet 600 Bq/kg enligt EU:s rekommendation är märkt med rött på bilden.

Uppdaterad 24.7.2009
+ Dela
Skriv ut